pernillastankar

Kör bil och kommer på bra inlägg men där stoppar det.

Men jag VET att Villes existens har större mening och berikar mitt/våra liv och även andras. Därav ska bloggen få vakna igen.

Följ med om du vill ❤️

Men jag börjar skriva nu så smått så får vi se var det leder. 

Just nu laddar vi förfullt inför den stundande julen och allt vad det innebär. I år känns det som om julen kan blir mindre tungt och mer glädje. Vi ska baka, pynta och pyssla och massa mer mysigt.

Göra det bästa av julen och tänka glada tankar.

Tills vi hörs igen!

Puss och kram

Pernilla

Magnus semester är slut och vi ska nu försöka komma in i rutinerna igen. Fast jag och Samuel har sommarlov lite till och fortsätter i den lunken lite till. Många beskriver denna sommar som "den bästa på många år", jag önska jag kunde hålla med. Vi har varit med om årets fest, jag har träffat mina tjejer från Apelryds tiden och varit på semester  men min psykiska hälsa har varit urdålig, katastrofal. Det har varit och är en tuff sommar, nu gäller det att bara hitta ljusglimtar som hjälper mig att hålla mig ovanför ytan tiden framöver. Jag måste hålla mig sysselsatt och vara ute bland folk och det är klart att jag gör det i skolan men då är det plugg som gäller, dvs mitt jobb. Mitt tidigare jobb var väldigt socialt och att plugga upplever jag som lite ensamt. Den känslan tror jag har påverkat mig mycket. Hoppas mitt första år som student har gjort mig mer rutinerad och fått mig och förstå att jag inte måste ta det på blodigt allvar.

I höst ska jag verkligen anstränga mig för att bli social igen! 

 

Puss opernillapernilla

......då kommer jag att uppdatera mina tankar här!

 

Skolan upp tar just nu en massa tid. Om 4 veckor är det sommarlov och då hoppas jag att energin infinner sig igen.

Eller det känns fel att skriva så för jag känner mig pigg och relativt glad men all tid lägger jag på familjen och skolan. 

Samuel står inför en stor förändring i sitt liv, han ska gå från förskolan till skolan. Vi är fast övertygade om att han fixar detta men han säger själv att det är "mycket barn på skolgården" vi förstår honom men peppar honom att det är kul med mycket barn osv. 

På förskolan är han äldst och helt plötsligt blir han minst. Det är en stort att dela kapprum med 11 åringar!

 

Förövrigt kan jag berätta för alla er med mindre barn att vid 5 1/2 års ålder är det enbart kompisar som gäller! Jag och Magnus har annars kunnat hitta på endel saker med Samuel, men vi är helt ratade. Jag tycker det är underbart, för vikten av vänner är viktig och har alltid så varit för mig. Magnus kan tycka att vi gör endel med Samuel och klart gör vi det men vi kan aldrig ersätta en kompis!

 

Nu vankas det middag och sen ska vi spela kula på vår uppfart!

Trevlig söndag <3

 

Puss och kram

 

 

Jag nu i några dagar försökt att blogga men jag har inte kunnat logga in. Lite irriterande!

Det är så jag känner mig allmänt nu...irriterad, omotiverad, rastlös.....

Så vad är jag då irriterad på: det gråa, ryggen, omotivationen av träningen, att jag är tjock, att jag måste städa, handla.

Där slutar jag med det nehativa!

 

Tänkte bjuda på en bíld från när jag och Samme pysslade i veckan

 

 

 

Jag och Samme tog oss ledigt idag, min tanke var att läsa, synd att Samme inte hade samma tanke....men vi gick all in på kvalite istället och en veckohandling på City Gross. Det var mysigt bara han och jag och en hel fredag tillsammans. Jag har ju glömt att meddela att jag klarade grupparbetet också....YEAH, heja mig!

 

Jag som hade sätt framemot en kväll i soffan med lite tv. Det är högst sällan jag ser på tv nu sedan jag började plugga. Det är häligt för tvn är oviktig, men just idag hade tänkt njuta av det. Jag tänkte tisdag och Hollywoodfruarna, fel, fel, fel det onsdag och Efterlyst. Jag blev väldigt snuvad på den tv kvällen.

 

Jag tar tillfället iakt och laddar batterierna för imorgon är det dax för min första tenta på 10 år. Spännande, äntligen kickar det igång "på riktigt", sen om jag klarar det, ja det får vi se, men det är dax för nästa steg i utbildningen nu.

De första veckorna fattade jag ingeting, det var väldigt rörigt, nu börjar jag smällta allt och när jag går in på Samuels förskola ser jag det med helt nya ögon, eller som det ofta pratas om på föreläsningar jag har "andra glasögon" på mig nu.

 

När jag åkte hem idag och satt på bussen, steg överläkaren som var med innan och efter Ville förlöstes på bussen. Vet inte om hon säg mig, jag gjorde inte mig direkt tillkänna. Hej, minns du mig........det vet jag att hon gör för jag pratade med henne för någon vecka sedan. Tänka att där sitter vi i en buss full med människor och alla har vi olika historier vi bär på, inte bara negativa historier, vi är alla väldigt anonyma, men hon vet endel av min historia.

Jag ser att många tittar på min tatuering, de tittar länge och ofta, lite diskret, tror det, men´jag ser. Undrar om någon vågar fråga vad det är?! Undar vad de tänker att det är?!  Jag är så jävla stolt över min tatuering och det känns bra att ha Villes lilla handavtryck så nära mig som möjligt. Det avspeglar också hur viktig Ville är i mitt liv, den bekräftar hans existens och den hedar minnet utav Ville, bebisen som ville väldigt mycket i magen!

 

Sov Gott!

 

Puss och Kram