pernillastankar

Kanske både och men att jag är en känsloperson det är en iallafall en stor del av min personlighet. Så långt är jag på det klara.

Min kbttant försökte få mig att förstå att du kan inte göra alla dagens bestyr med känslor. Men, jo det går! Men framför hur gör man när man inte gör det?

Men jag kan nu se en skillnad när det kommer till känslor. Ledsna känslor, glada känslor. Att leva med dem och hur de påverkar mitt liv.

Just nu mår jag bra, därav kan jag hantera mina känslor på ett sätt. Lite lättare, det vet jag inte men jag väljer att inte räfsa så djupt i känslorna. 

Men tro inte att jag är helt känslokall nu, jag gråter till massa tex idag (fredag) har jag gråtigt när Idol Mollie sjöng Purpel rain, åh, så vackert!

Jag grät också när jag körde hem från dagens träningspass. Kände mig så klumpig, ful och tung trots att jag gjorde skit övningen. Jag skulle kunna skit i övningen och bryta ihop där, men nä! Aldrig att min övervikt ska stoppa/hindra mig.

Ni ser, jag kan inte gör något utan känslor! Har kbttanten fel eller är det jag?!

Matchen blir oavgjord!

Vem vore jag utan känslor?!

Inte, Pernilla Cecilia Marie Rosengren, iallafall..