pernillastankar

Igår hade vi besöka av Cecilia och hennes härliga barn, barnen lekte och vi hann prata en massa! Vi kom in på det andliga och Cecilia berättade om en vän hon har som är ganska andlig. Cecilia hade fått låna en bok av henne om andlighet och återfödelse. Väldigt intressant, och det hon berätta tror jag stämmer ganska bra. Jag tänker mycket på graviditeten med Ville, den lilla fisen var så busig i magen, väldigt speciel. Det sa alla, att detta blir en vilding. Jag tänkte det samma.

Men jag tror bestämmt att det finns en anledning på varför han var så busig i magen, han var tvungen att göra ett så stark avtryck han bara kunde, allt för att vi skulle få så många minnen som möjligt efter honom.

Tack, Älskade Ville, det betyder mycket för oss!

Hans död var som en käftsmäll, så Mamma, dags att vakna nu, du kan mer och du ska mer!

Villes död har fått mig och inse en jäkla massa, den har tvingats min att mogna, den har sporrat mig framåt.

Känns bara förjävligt att mitt barn skulle behöva dö för att jag skulle utvecklas som person!

Men som författaren skrev i boken, skickas vi ner från himlen med olika uppdrag och när vårt uppdrag är slutfört dör vi.

 

Vid frukostbordet i morse sa Magnus, man kan ta väldigt mycket nu, mycket känns som bagateller och det bara rinner av en.

 

Detta är bara en liten del av anledningen till varför Ville dog och i framtiden tror jag att vi kommer få fler sådana här uppenbarelser. Bara att hålla i hatten och åka framåt!

 

Puss och kram