Måndag
För att summera dagen har den varit väldigt bra. Hunnit med endel men framför har jag varit en närvarande mamma som inte var stressad en massa.
Inget mer spännande än så. Den stora skillnaden från de sämre dagarna kom jag just på var det var! Det har inte malt i mitt huvud, den där filmen jag talat om endel har inte gått repeat idag.
Skönt och välbehövligt.
Imorgon blir det kylskåps rensning och storhandling, oj vad glammigt! Eller hur!
Pernilla
Söndag och massa babbel
Helgen går mot sitt slut och jag hoppas att nästa vecka innebär endel träning, lekdejter och en mindre tårögd mamma.
Men jag tror det blir så, känner att tårarna har nog behövts flöda. Känner mig så mycket lättare! Jag har även varit några gånger på kyrkogården denna veckan och pussar på hans lilla namnbricka, kastat slängpussar till himlen och gått min vanliga runda på kyrkogården. Det är så skönt att vara där, få prata med alla jag vill prata med där. Annorlunda men viktigt för mig.
Nu ska jag lägga fötterna i soffan och kolla film med mannen!
Ta hand om er!
Pernilla
Styrkan gör mig ibland illa
Jag har ofta fått höra att jag är väldigt stark och att jag är en kämpe. Jo, det kan jag identifiera mig med men jag har inte så mycket val. Jag kunde inte och kan än idag inte bara lägga mig ner och inte resa mig upp igen. Vi har barn, hus, arbete, studier, hundar och annat som måste fungera i livet. Jag är en jävel på att bita ihop och ha en inre konflikt med mig själv. Funkar inte det börjar jag tokstäda. Det känns så mycket bättre då!
Men denna gången bit jag ihop förmycket, förlänge.
Det var skönt att få skriva om det här och resultatet är att nu i antal dagar mår jag väldigt mycket bättre.
Jag måste lära mig att inte alltid vara stark och bita ihop och kommunicera mer med min man!
Kommunication, baby!
Pernilla
Jul, nyår, sorg och bitterhet
Julen!
Visst tänker du på glädje, kärlek, god mat, julklappar mm!
Jag önska att jag kände det samma. Men trots det har julen i det skånska huset varit bra. Eller kanske inte julen isäg men ledigheten. Vi behövde den så ofantligt mycket i detta huset! Samuel behövde paus från skolan och alla krav, Magnus behövde vila från den hetsiga julhandeln, Ossian behövde se sin pappa och jag behövde hjälp med allt här hemma, jag behövde andas och sova! Vi behövde varandra.
Trots det är det förjävligt att besöka kyrkogården på julafton. Att ha en stor jävla fett klump i magen minst två veckor innan jul. Bita ihop, gråta och torka tårar i diskhandduken. Vi fattas honom, min bebis som nu är en pojk!
Helst hade jag velat att fly på semester men killarnas måste få fira jul, hör barndomen till.
Sen får jag få dagar att andas lite, sen kommer nyår. Nyår, när allt ska vara så otroligt checkt och alla är så otroligt lyckliga! En dag! Kom igen! Resten av året då! Finns så mycket mer som även det är värt att fira.....
Jag vet, allt känns lite bittert! Ja, och så får det lov att vara för det är bara vi vuxna i min närhet som vet att jag tycker att julen är tuff. Mina barn de är lyckligt ovetande och ska så förbli. Jag biter ihop.
Det är en liten del av året jag känner såhär, tänk om världen hade tänkt liknande om resten av året som de bubblar kring jul och nyår..... Så härligt det skulle vara!
Pernilla
Julhostan
Oh, yes! Julhostan är här och har varit på besök i en vecka. Båda pojkarna snörvlar, har haft feber och tillslut kom hostan. Jag blir så irriterad på hostan......den slutar ju aldrig!
Pernilla
Om jag tycker som om hostan vad tycker inte då de små liven?
Denna veckan har det varit 100% om pyssling av pojkarna och 0% omtanke till mig själv. Mammalivet!
Mannen jobbar som en galning hela december men, snart är det äntligen över. Jag är klar med "ensamstående" mammatiden!
Majoriteten älskar julen och laddar till Max för detta, men som ni förstår är julen annorlunda för oss. Samuel vet att pappa jobbar massor till jul och jag vet att hela huset och deras små individer ligger på mina axlar.
På julafton vill vi helst bara ligga i sängen och vila men nej, pojkarna ska få fira jul och vi vill ju skapa traditioner för dem.
På med finkläder och smink så blir det jul hos också
Pernilla
Inlägget, hallå! Var är du?
Borttappat inlägg!
Men så trist hade skrivit ett långt inlägg om en händelse förra veckan och var säker på att jag hade publicerat det.
Tråkigt! Jag gör om och gör rätt helt enkelt!
Håll ut
Pernilla
Men så trist hade skrivit ett långt inlägg om en händelse förra veckan och var säker på att jag hade publicerat det.
Tråkigt! Jag gör om och gör rätt helt enkelt!
Håll ut
Pernilla
Träning
Att vara överviktig som jag är inte hälsosamt.
Ja, det är ju ingen nyhet men jag bestämde mig tidigt i graviditeten med Ossian att lägga 0 fokus på det. Det var nämligen ett stort fokus på det när jag var gravid med Ville. Det var många inom sjukvården som påtalade det för mig. Jag tänkte ständigt att -det blir så jobbigt efter graviditeten, jag vill inte känna mig äcklig mm.
När Ossian låg i magen var som sagt fokuset annat. Det sista jag tänkte innan jag somnar var -se nu till att va i liv imorgon, okej! Sen sänder jag denna tanke med all min kraft till min lilla bebis.
Det kändes bra!
Men vi vet ju alla nu att det gick fint och efter lite om och men kom han ut, Ossian
I mitten av juli när Ossian var ca 3 månader sitter jag i vår säng och ammar. Åh, då kommer den när tjockis känslan smygandes. Nu fick det vara nog. Jag tog mod till mig och mailade min coach Sara
Ja, det krävdes verkligen mod. Jag blottade hela mig själv i ett mail. Jag var så rädd, för vad vet jag inte men jag hade känslan "nu eller aldrig".
Tillbaka fick jag ett mail som vad fyllt med positiv känsla och vi bokade en tid för en konsultation. Så en varm sommardag körde jag småsvettig och väldigt nervös mot vårt möte. Direkt när jag hade skakat hand med Sara, coachen och vi bytt några orde kände jag att det är kommer att bli bra!
En ny tid bokades in och nu var det dags för pt timme.
Så nervös jag var! Vad ska alla tänka om mig av dem som är i lokalen? Många tankar flög runt.
Men när jag kommer in dit säger en väldigt vältränad kille med bar överkropp -hej! Kan jag hjälpa dig med något.
Va, pratar denna killen med mig?! Hallå, jag är tjock och du pratar med mig......för så har jag blivit bemött tidigare. Blickar....
Då känner jag det igen, det här kommer bli bra!
Vi körde passet och fy fan vad jag blev trött. Höll på att spy när jag tankade bilen efteråt. Eftersom det var så roligt och jag verkligen ville detta så var det bara att boka ny pt tid.
Detta har nu utvecklas och nu kör jag mest träning i grupp, hardCORE mamas. Har läggs det mycket fokus på mammamagen, dvs den delen av magen som töjs ute en massa när vi är gravida. Att hitta den inre kärnan i muskulaturen, orka hålla den under träning och resten av dagen. Kan låta lätt, men hahahaha, säger jag bara det tog tid innan jag äns hittade dessa muskler och jag får fortfarande kämpa för att fixa och hålla dem när jag tränar. Detta startar vi varje pass med sedan är resten av passet crossfit inspirerat. Det ska alltså bli mycket muskler på denna kvinnan!
Åh, det är så j*vla roligt och jag är galet trött efter varje pass! Ett stort plus är att självklart är barnen med på passen!
Så nu till vikten igen.......ja, mina damer och herrar jag har gått ner två storlekar i byxor och det samma i tröjor. Men på vågen har jag gått upp 1 kg! Jag ska inte gråta för det, jag vet. Men ändå.....
Klart att jag känner det i mina kläder men däremot har min hållning förbättras väldigt mycket. Jag känner mig stark och smidigare.
Min resa har bara börjat och jag är väldigt glad att jag har hittat rätt!
Pernilla
P.s om någon av min brödrar läser detta så börja ladda nu för på julafton blir det armbrytning mot syrran! Får se om jag klår er som jag gjorde då jag red och mockade som mest. D.s
Känslor, känslor, känslor
Jag tror att redan som ett litet spädbarn var jag fylld med känslor. Eller kommer de med tiden?
Kanske både och men att jag är en känsloperson det är en iallafall en stor del av min personlighet. Så långt är jag på det klara.
Min kbttant försökte få mig att förstå att du kan inte göra alla dagens bestyr med känslor. Men, jo det går! Men framför hur gör man när man inte gör det?
Men jag kan nu se en skillnad när det kommer till känslor. Ledsna känslor, glada känslor. Att leva med dem och hur de påverkar mitt liv.
Just nu mår jag bra, därav kan jag hantera mina känslor på ett sätt. Lite lättare, det vet jag inte men jag väljer att inte räfsa så djupt i känslorna.
Men tro inte att jag är helt känslokall nu, jag gråter till massa tex idag (fredag) har jag gråtigt när Idol Mollie sjöng Purpel rain, åh, så vackert!
Jag grät också när jag körde hem från dagens träningspass. Kände mig så klumpig, ful och tung trots att jag gjorde skit övningen. Jag skulle kunna skit i övningen och bryta ihop där, men nä! Aldrig att min övervikt ska stoppa/hindra mig.
Ni ser, jag kan inte gör något utan känslor! Har kbttanten fel eller är det jag?!
Matchen blir oavgjord!
Vem vore jag utan känslor?!
Inte, Pernilla Cecilia Marie Rosengren, iallafall..
Pernilla
Bloggen och vardagen
Jag loggar in, loggar ut.
Kör bil och kommer på bra inlägg men där stoppar det.
Men jag VET att Villes existens har större mening och berikar mitt/våra liv och även andras. Därav ska bloggen få vakna igen.
Följ med om du vill ❤️
Pernilla
Var tog hon ivägen?
Jag är här!
Magnus semester är slut, Samuel har börjar skolan och NU börjar vardagen för oss igen. Då drar bloggen igång.....
Pernilla
Sorgen formas om
Sedan Ossian kom till oss har det för mig blivit väldigt tydligt vad vi har gått förlorat med Ville. Klart har jag förstått vissa delar men nu är det verkligen svart på vitt.
Tex. Första gången jag fick se Ossians ögon. De var öppna och levande. Så jävla magiskt!
Första Syskonfotograferingen, Samuel hade gamla matrester på kinden så ni förstår enkelheten i arrangemanget. Men jag var så oerhört ledsen för att jag inte äns fick ett foto tillsammans med Samuel och Ville men nu har jag fått det där foto på pojkarna men en fattas!
Ossians första leende blev också en påminnelse av vad vi inte fått uppleva med Ville. Men framför allt personligheten! Hade Ville varit den buse som han var i magen?! Jag tror det och finner tröst i det.
Ni ska veta att jag har fått endel annorlunda kommentarer: nu har ni väl glömt det där tråkiga som hände!?
Det där tråkiga är mitt barn och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta ❤️
Pernilla
God morgon onsdag!
Barnen sover, jag sitter med en kopp kaffe och njuter. Jag vet att när de vaknar blir tempot lite annat precis som det ska var när man har barn.
Dagens väder ser ut att bli sådär perfekt, sol och lite vind. Precis som det var för 9 år sedan! Det minns vi så väl eftersom det är våran bröllopsdag just idag!
Så ikväll ska mormor och morfar passa barnen då vi ska ut på galej. Det ska bli väldigt mysigt och vi hinner mesttroligt med att smida lite semesterplaner under tiden. Just på den fronten vet vi vad vi vill göra men frågan är bara när vi ska boka in det i kalender. Vi som brukar vara så välstrukturerade men vi har glömt hur omtumlande det är att ha en bebis i familjen!
En helt annan sak som jag funderat på och blivit utsatt för är hur folk agerar och beter sig på parkeringsplatser vid matbutiker. Just det har fenomenet måste jag diskutera med er. Så håll ut snart kommer mitt inlägg om just det!
Pernilla
Tid för reflektion
Så har lite mer än 2 månader gått sedan Ossian kom till världen och många tankar har fladdrat i mitt huvud. Dags att skriva ner delar av dem här på bloggen!
1, Att prata om barn i pluralform!
Jag tror att det är oerhört svårt för er att förstå detta men att säga barnen istället för barnet känns så otroligt magiskt, fortfarande! Och ja, vi var har haft 2 barn innan Ossian kom till världen men det är i vardags situtioner då vi använder barnen. Tex sa jag förra veckan till Magnus: Om du tar barnen så åker jag till affären.
Det känns så härligt, underbart, tokigt att det är vi som har kommit hit!
<3 Barnen <3
2, Köra min efterlängtade Urban Jungel
Som jag har suktat efter denna fina kärran! Jag har provkört och klämt på den så många gånger och nu har jag äntligen ett behov utav den!
3, Öppna bebisklädlådan utan en klump i magen och tårar rinnande längst med kinden
Varje morgon när jag öppnade denna låda för att ta nya kläder till Ossian känns det väldigt härligt. Då pratar vi en en klädlåda!
4, Klä Ossian i Villes tilltänkta kläder
Jag har väldigt många gånger sagt att nästa bebis kommer aldrig bära de kläderna. Jag var så bergsäker på det. Men här och nu känns det så självklart och framför allt fint. Jag får nämligen en sådär bra känsla i kroppen varje gång Ossian bär några av dessa plagg. Jag tror att Ville är nöjd med att lillebrossan använder hans kläder
Men framför allt jag vågade! Jag trotsade mina egna tankar!
Det kommer mer kära människor där ute i cybervärlden
Pernilla
En stolt storebror
Åh, han är så go Samuel! Inte en nyhet för oss men han tacklar storebrors rollen (än så länge) jättebra.
Han håller honom, ger nappen, pratar med honom och lägger sig sidan om honom i babygymmet och har djupa diskussioner. Samuel verkligen njuter av lillebror. Det ända patrullen vi har stött på var när Samuel skulle gå och lägga sig strax efter vi kommit hem från bb och Ossian var vaken här nere med mig, då kom frågan: Varför får Ossian vara uppe längre än mig?
Jag tycker att det är en väldigt relevant fråga och Samuel förstod när vi förklarade för honom.
Jag och Mannen har upptäckt hur mycket graviditeten har påverkat Samuel väldigt mycket. Till exempel har hans humör varit väldigt upp och ner, han har sökt väldigt mycket uppmärksamhet genom att klaga på ont i magen och huvudet, ofokuserad och slutat att leka när han inte har haft kompis här såklart.
Just leken har vi inte tänkt på utan det var just när vi kommit hem från bb och Samuel hämtade sina traktorer och la sig på golvet i tv-rummet och börja leka precis som han gjort sedan han vara yngre som det blev uppenbart för oss. Vår stora kille har säkert även han burit på oro och rädsla. Men jag talade om för Ossian när han låg i magen att "du är stark och klarar detta".
De är starka mina gossar, även vår lilla ängel!
Pernilla
Första gången......(direkt för jag Miss Li variation av just denna låten i mitt huvud)
Ossian första gången i babysitter
I måndags var det dags för Magnus att böra och jobba igen efter sina 10 pappadagar. Jag trodde jag skulle tokgråta men den som mådde sämst var Magnus själv! Så olikt i detta förhållandet......så jag njuter bara på av mina dagar med pojkarna här hemma. Lite thight med tiden blir det när Samuel ska lämnas och hämtas i skolan men jag skyller på att jag är orutinerad 3 barnsmamma!
I måndags var det dags för Magnus att böra och jobba igen efter sina 10 pappadagar. Jag trodde jag skulle tokgråta men den som mådde sämst var Magnus själv! Så olikt i detta förhållandet......så jag njuter bara på av mina dagar med pojkarna här hemma. Lite thight med tiden blir det när Samuel ska lämnas och hämtas i skolan men jag skyller på att jag är orutinerad 3 barnsmamma!
Det är verkligen jättemysigt med en lite bebis i familjen och jag kan inte beskriva hur härligt jag tycker det är att även överösa honom med massa kärlek. Tänk att vi fick med våran bebis hem från bb, jag är så oerhört tacksam för det!
Ni förstår jag kan predika om detta i all oändlighet!
Pernilla
Guldkorn från Åhléns till lillebror
Jag smälter så fin denna kofta är <3
Dessa söta byxorna med de fina knappdetaljerna
Och något mjukt och ekologiskt att sova i
Pernilla
Emotionella jag, en dag i mitten av februari (Nu bjuder jag på några inlägg jag skrivit under min graviditet med Ossian)
Så sitter jag här och är nästintill klar med min sista uppgift i i skolan innan jag ska ha studieuppehåll. Jag är här, här som en gång var så långt borta men nu kan jag ta på det.
Är det lättnad jag känner? Jag vet inte, tror inte det utan det är nog mer känslan av att jag är här, nu. Jag vet helt enkelt inte varför tårarna rinner från mina ögon
Pernilla
Lycka, längtan och en obeskrivlig massa kärlek
I nio månader har mina läppar varit förseglade så äntligen kan jag skrika ut: HAN ÄR HÄR NU!
Välkommen vår efterlängtade och älskade Ossian <3
Pernilla
Ville, 2 år senare
Grattis vår älskade Ville ♡PussMammaOS intågande
Idag är det invigning av OS i Sotiji, Ryssland. I vanliga fall tycker jag att OS arrangemang är helfestligt men i Ryssland?! Själva landskapen kan jag inte uttala mig så mycket om men deras politik och människosyn, den kan jag kritisera. Jag känner mig lite kluven inför det hela. Eftersom OS faktiskt handlar om idrott, något som ligger mig varmt om hjärtat.
Jag tänker därför göra som Henrik Johnsson på Mix megapol, inte titta på invigningen men på de kommande dagarnas idrottsprestationer de kan jag följa. Kan vi göra skillnad genom denna auktion?! Mesttroligt inte, men det känns bra för mig att visa min stöd för människor som forslats bort från sina hus för att de har byggt en
OS stad på deras hus och även att, kärlek det är för alla oavsett kön!
Pernilla
