Emotionella jag, en dag i mitten av februari (Nu bjuder jag på några inlägg jag skrivit under min graviditet med Ossian)

Så sitter jag här och är nästintill klar med min sista uppgift i i skolan innan jag ska ha studieuppehåll. Jag är här, här som en gång var så långt borta men nu kan jag ta på det.
Är det lättnad jag känner? Jag vet inte, tror inte det utan det är nog mer känslan av att jag är här, nu. Jag vet helt enkelt inte varför tårarna rinner från mina ögon
 
Pernilla

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0