pernillastankar

Han håller honom, ger nappen, pratar med honom och lägger sig sidan om honom i babygymmet och har djupa diskussioner. Samuel verkligen njuter av lillebror. Det ända patrullen vi har stött på var när Samuel skulle gå och lägga sig strax efter vi kommit hem från bb och Ossian var vaken här nere med mig, då kom frågan: Varför får Ossian vara uppe längre än mig?

Jag tycker att det är en väldigt relevant fråga och Samuel förstod när vi förklarade för honom.

Jag och Mannen har upptäckt hur mycket graviditeten har påverkat Samuel väldigt mycket. Till exempel har hans humör varit väldigt upp och ner, han har sökt väldigt mycket uppmärksamhet genom att klaga på ont i magen och huvudet, ofokuserad och slutat att leka när han inte har haft kompis här såklart.

Just leken har vi inte tänkt på utan det var just när vi kommit hem från bb och Samuel hämtade sina traktorer och la sig på golvet i tv-rummet och börja leka precis som han gjort sedan han vara yngre som det blev uppenbart för oss. Vår stora kille har säkert även han burit på oro och rädsla. Men jag talade om för Ossian när han låg i magen att "du är stark och klarar detta".

De är starka mina gossar, även vår lilla ängel!