pernillastankar

Att vara överviktig som jag är inte hälsosamt.

 

Ja, det är ju ingen nyhet men jag bestämde mig tidigt i graviditeten med Ossian att lägga 0 fokus på det. Det var nämligen ett stort fokus på det när jag var gravid med Ville. Det var många inom sjukvården som påtalade det för mig. Jag tänkte ständigt att -det blir så jobbigt efter graviditeten, jag vill inte känna mig äcklig mm.

När Ossian låg i magen var som sagt fokuset annat. Det sista jag tänkte innan jag somnar var -se nu till att va i liv imorgon, okej! Sen sänder jag denna tanke med all min kraft till min lilla bebis.

Det kändes bra!

Men vi vet ju alla nu att det gick fint och efter lite om och men kom han ut, Ossian

I mitten av juli när Ossian var ca 3 månader sitter jag i vår säng och ammar. Åh, då kommer den när tjockis känslan smygandes. Nu fick det vara nog. Jag tog mod till mig och mailade min coach Sara

Ja, det krävdes verkligen mod. Jag blottade hela mig själv i ett mail. Jag var så rädd, för vad vet jag inte men jag hade känslan "nu eller aldrig".

Tillbaka fick jag ett mail som vad fyllt med positiv känsla och vi bokade en tid för en konsultation. Så en varm sommardag körde jag småsvettig och väldigt nervös mot vårt möte. Direkt när jag hade skakat hand med Sara, coachen och vi bytt några orde kände jag att det är kommer att bli bra!

En ny tid bokades in och nu var det dags för pt timme. 

Så nervös jag var! Vad ska alla tänka om mig av dem som är i lokalen? Många tankar flög runt.

Men när jag kommer in dit säger en väldigt vältränad kille med bar överkropp -hej! Kan jag hjälpa dig med något.

Va, pratar denna killen med mig?! Hallå, jag är tjock och du pratar med mig......för så har jag blivit bemött tidigare. Blickar....

Då känner jag det igen, det här kommer bli bra!

Vi körde passet och fy fan vad jag blev trött. Höll på att spy när jag tankade bilen efteråt. Eftersom det var så roligt och jag verkligen ville detta så var det bara att boka ny pt tid.

Detta har nu utvecklas och nu kör jag mest träning i grupp, hardCORE mamas. Har läggs det mycket fokus på mammamagen, dvs den delen av magen som töjs ute en massa när vi är gravida. Att hitta den inre kärnan i muskulaturen, orka hålla den under träning och resten av dagen. Kan låta lätt, men hahahaha, säger jag bara det tog tid innan jag äns hittade dessa muskler och jag får fortfarande kämpa för att fixa och hålla dem när jag tränar. Detta startar vi varje pass med sedan är resten av passet crossfit inspirerat. Det ska alltså bli mycket muskler på denna kvinnan!

Åh, det är så j*vla roligt och jag är galet trött efter varje pass! Ett stort plus är att självklart är barnen med på passen!

Så nu till vikten igen.......ja, mina damer och herrar jag har gått ner två storlekar i byxor och det samma i tröjor. Men på vågen har jag gått upp 1 kg! Jag ska inte gråta för det, jag vet. Men ändå.....

Klart att jag känner det i mina kläder men däremot har min hållning förbättras väldigt mycket. Jag känner mig stark och smidigare. 

Min resa har bara börjat och jag är väldigt glad att jag har hittat rätt!

 

P.s om någon av min brödrar läser detta så börja ladda nu för på julafton blir det armbrytning mot syrran! Får se om jag klår er som jag gjorde då jag red och mockade som mest. D.s