pernillastankar

Visst tänker du på glädje, kärlek, god mat, julklappar mm!

Jag önska att jag kände det samma. Men trots det har julen i det skånska huset varit bra. Eller kanske inte julen isäg men ledigheten. Vi behövde den så ofantligt mycket i detta huset! Samuel behövde paus från skolan och alla krav, Magnus behövde vila från den hetsiga julhandeln, Ossian behövde se sin pappa och jag behövde hjälp med allt här hemma, jag behövde andas och sova! Vi behövde varandra.

Trots det är det förjävligt att besöka kyrkogården på julafton. Att ha en stor jävla fett klump i magen minst två veckor innan jul. Bita ihop, gråta och torka tårar i diskhandduken. Vi fattas honom, min bebis som nu är en pojk!

Helst hade jag velat att fly på semester men killarnas måste få fira jul, hör barndomen till. 

Sen får jag få dagar att andas lite, sen kommer nyår. Nyår, när allt ska vara så otroligt checkt och alla är så otroligt lyckliga! En dag! Kom igen! Resten av året då! Finns så mycket mer som även det är värt att fira.....

Jag vet, allt känns lite bittert! Ja, och så får det lov att vara för det är bara vi vuxna i min närhet som vet att jag tycker att julen är tuff. Mina barn de är lyckligt ovetande och ska så förbli. Jag biter ihop.

Det är en liten del av året jag känner såhär, tänk om världen hade tänkt liknande om resten av året som de bubblar kring jul och nyår..... Så härligt det skulle vara!