pernillastankar

Samuel och jag är hemma idag, han har feber och krupphosta. 1 vecka på förskolan och sen var det kört! Fast det för man räkna med.

Medans han vilar passar jag på att gör en massa måsten. Jag har blivit expert på att skjuta allt på framtiden, hör mig själv säga allt för ofta, "jag gör det sen". Inte jag egentligen, men vissa måsten känns så oviktiga, varför ska jag ödsla tid på det jag inte vill. Mycket av det som jag varit väldigt petig med innan, känns som små saker nu. Rätt skönt faktiskt.

Mitt liv var så inrutat tidigare, vilket var oerhört stressande. Jag var tillags för fel männsikor. Fick vi besök var det tvunget att det skulle vara nystädat och perfekt. OVIKTIGT! Vad jag vet tycker våra vänner om oss lika mycket för att vi inte har nystädat.

 

Jag har plockat bort och omvärderat, tvingats ta i saker som ingen ska behöva göra. Jag har växt som person och insett att familjen och vännerna är viktigast i livet.

 

Puss och Kram