pernillastankar

Igår kväll var det galet varmt som vanligt så vi öppnade fönsterna förfullt i vårt sovrum, sen låg vi soffan och kollade på avslutningscermonin av OS. Jag gillar sådana tillfälle, festligt och lite sorligt, jag är så dålig på att säga Hej då, det går ont och det bränner innan för ögonlocken.

Så låg vi där i soffan och det kom små vindpustar som svalkade skönt och mitt i en av vindpustarna kom den doften som jag så väl känner igen och som jag inte känt på ett tag, min Ville.

Doften av mitt barn, som jag aldrig mer fått puss, hålla om.

Han gjorde sig påmind, Älskade Ville vi har inte glömt dig och det gör vi aldrig!

Idag känns det orättvist och jag vill helst bara gå och lägga mig igen, blunda och vakna upp i morgon igen.

 

Jävla döden, du kan dra åt helvete!

 

/Pernilla