pernillastankar

I går vaknade jag med huvudvärk och en ömmande nacke, försökte äta frukost men det gick inte. Gick upp och sov en stund i Samuels rum. Det tystaste och mörkaste rummet i hela huset. Jag känner att sömn hade gjort susen och så ligger jag där och verkligen anstränger mig för att somna. Varför gjorde jag det........ Det som hände var att jag på någon konstigt sätt lyckades komma tillbaka till ctg rummet på förlossningen, känslan, ansiktena, tystnaden från dopplern, samtalet till mamma. Vidare in på förlossningsrummet, dofter, ansikten och känslan när jag födde honom. Tyngden av honom på mitt bröst. Minnet av när jag tar på mig mina kläder för att åka hem. En sista blick på Ville, en puss, en smekning över hans mjuka kind.
Allt det här rullades som på en film i mitt huvud, det har inte gjort det på väldigt länge därför blev jag väldigt förvånad.
Trots detta lyckades jag somna och drömde att jag var med i "så mycket bättre" och hade jätteroligt och sjöng med Miss Li.
Jag vakna 1,5 h senare och mådde mycket bättre. Men jag är fortfarande förvånad över hur tydligt jag såg allt från resan med Ville.
Nästa resa jag gör är till Sälen v 8 och då ska vi har kul!

Puss och Kram
Pernilla