pernillastankar

Julen 2012, detta året hade vi tänkt oss väldigt mycket annorlunda mot vad den blev.
2 julstrumpor var inköpta sedan i fjol, det tog emot att öppna lådan för jag visste vad som vänta. Andra minnen som dök upp var att för ett år sedan var jag höggravid exakt i v 33. Ett år senare står jag på kyrkogården och tänder ett ljus för min lilla bebis. Jävlar vad ont det gjorde och tårarna kom och de vill inte riktigt ta slut. Det känns förjävligt helt enkelt!
Nu är den gjord, den första julen, den jobbigaste säger dem. Hoppas det är så annars kommer jag gå med i klubben, våga vägra julen och åka på semester i stället för att fira jul.
Det är så tråkigt att känna sig såhär ostabil, jag vet aldrig från dag till dag hur jag mår. Om jag vänder på det så har sorgen fått mig att bli väldigt social, jag behöver någon vid min sida, det skinrar mina tankar.
Du gör mig glad <3

Puss och Kram

Pernilla