pernillastankar

Nu var det måndag igen men efter en bra helg UTAN söndags ångest så känns det faktiskt okej att det är måndag!

 

I fredags var jag ledig och jag och Samuel tog det lugnt på förmiddagen dvs han satt och kolla tv och lekte till kl 11!!!!! Vilken jäkla mamma jag är va......................Jag drack för mycket kaffe och gick i pyjamas alldeles förlänga. Så gott och mysigt och jag riktigt njöt av livet. Samme var nöjd och jag var nöjd.

Framåt lunch tog vi bussen till Helsingborg för att träffa Barndomskompisen Johanna för en lunch. Mysigt och vi hade en del att ta igen eftersom det var ett tag sedan vi sågs! Det gör vi om snart igen!

 

I lördags hade jag en date med Anna det blev närmare bestämt en lunch på Flickorna Lundgren . Vilken lunch, räkmacka och massa koppar kaffe, miljön, utsikten, sällskapet. Härligt helt enkelt! Jag kan avslöja att detta är en av mina oaser i Kullabygden. Det är så lugn atmosfär och man kommer in i det när man är där, lugn. Alla dumma tankar är som bortblåsta när jag sätter min fot i Skäret!

 

 

 

Fina Anna

 

Hela helgen har vi varit ute sent på kvällarna och njutit av luften, ljuset och sagt till varandra -Detta ska vi tänka på när det är höst och väldigt mörkt.

Samla energi i massor!

 

Igår var det fantastiskt väder. Mannen jobbade så jag och Samuel körde till stranden. Vi bada båda en massa, det är verkligen skönt i vattnet nu. Sola och bada, som jag älskar det! Sommaren det är min årstid!

Jag har haft så mycket bra tid med Samuel denna helgen. Det märks att min dagsform påverkar honom väldigt mycket, vilket är fel och jag blir så arg på mig själv de dagarna som är riktigt skit, då blir Samuel riktigt odrägllig. Vilket jag bara kan skylla mig själv för, eller kan jag det? Det är väldigt svårt att vara vara en positiv och käck mamma när sorgen gör som mest ont.

Sorgen.

Jag tror att jag har börjat att lära mig att leva med min sorg. Den har på något obeskrivligt sätt format sig annorlunda och det känns som ett litet ro har infunnit sig i kroppen. Ett litet ro. Men jag ropar definitivt inte HEJ för jag vet hur snabbt mina fötter kan slås undan och jag faller som en sten mot marken.

Där emot har det kommit en ny känsla, barnlängtan. Ni vet inte den där åh, vad mysigt med bebis, utan verkligen längtan, när jag tänker på det känner jag en sådan värme och jag ler samtidgt. Kan det vara för jag vet hur underbart det är eller för att mitt inre vill hjälpa mig?!

Tänk på en julkalender, så spännande det var att få öppna en lucka varje dag. Tänk om livet var som en julkalender en lucka för varje år, då skulle jag öppnat några få och tjuvkikat bara för att veta. Jag vill bara veta......Nu ska bara ägglossningen komma igång typ nästa månad, kroppen! Hör du det! Kom igen nu för fan!!

 

Oj där kom det lite ilska också. Jag har skrivit det innan och skriver det igen!

Tack bloggen för att du finns!

Tack ni som orkar och vill läsa min blogg!

 

Puss och Kram