pernillastankar

I fredags var det då äntligen dags för Melissa Horn konserten. Oj så skoj vi hade det, oj så mycket vin vi drack!

 

 

Emma, jag och Wiehe!

 

Min storebror och mina två svägerskor.

 

Vilken kväll, rolig men lördagen mådde jag, ja som jag förtjäna! Tur det inte är så ofta man festar till det såhär.

Detta är första gången sen jag förlora min Ville som jag kände att jag våga släppa loss. Det kändes bra men ångesten kom som ett brev på posten igår. Inte för att jag hade roligt utan för att jag drack.

 

Igår eftermiddag blev det en runda på väla, men div inköp och klippning av Samuels hår. Så fin han är min blivande 5 åring!

 

Idag har vi kört en heldag med trädgårdsarbeta. Ganska ro ingivande och fint blev det också. Vid tre åkte vi till kyrkogården och tände ljus hos Ville och Samuel satte en ny fin bukett hos honom, -nu är jag hos min lillebror! Dessa ord får mig ibland att heja till och inse vad vi har varit med om. Ville är väldigt saknad av oss alla!

Som vanligt gick vi vår runda på kyrkogården och Samuel skuttar runt där som om det vore på en lekplats, vardagsmat.

 

Imorgon är det åter igen måndag och min semester närmar sig med stormsteg. Det ska bli riktigt härligt och kul att åka på en lite längre resa med mina pojkar. Nu ska vi klicka in något boende till vår första stopp på vår roadtrip!

 

Puss och Kram