pernillastankar

Idag fick jag och Mannen en inbjudan till Nova gruppen, en föräldrargrupp för de som förlorat sitt barn under graviditet, förlossning eller under neonatal tiden. Jag blev tillfrågad sist jag var hos kuratorn om jag var intresserad av detta. Där och då kändes det som den gruppen kanske kunde vara en hjälp på vägen, men nu ett par veckor senare känner jag att det måste jag fundera på lite...

Det som får mig att tveka är att jag känner att jag kommit in i ett bra tänk, lite mer flyt i livet. För tillfället känns det bättre, jag tror att jag har tagit ännu ett steg mot rätt riktning. Ville finns alltid i mina tankar, men det mest smärtsamma är bort om det är för alltid eller inte får framtiden utvisa. 

Som jag skrivit några gånger tidigare har vi känt att vi måste välja våra val nog och nu kom jag till ett sådant val igen. Jag är rädd att Nova gruppen river upp djupa sår som nu har börjat att läka.

Svårt.

Det är inte dags förrens i september så vi har tid att fundera. Jag ska ta denna diskussionen med min kurator när jag ska dit nästa gång. Känner jag mig själv rätt, kommer jag fundera på detta fram tills dess.

Jag har hört andra som har pratat positivt om nova gruppen, så ja, en funderare får det bli.

 

Puss och Kram