pernillastankar

Ny månad = 4 månader sedan jag fick hålla och över ösa min yngsta son med kärlek, ännu en månad avklarad av sorgeåret, ett steg mot en graviditet, mindre sjukskriven och mer jobb.

 

Dagen har gått bättre än jag trodde och jag har ännu en gång överträffat mig själv och fått bekräftat att jag har växt väldigt mycket mentalt. Jag har sagt det innan och säger det igen: jag är stor tjej nu!

 

Åkt förbi mina föräldrar ikväll för att hämta post och jag fick ett sådant sug efter havet. Jag måste dit nu. Körde till preem och köpte mig en kopp kaffe och en ramlösa sen åkte jag till stranden och satte mig. Jag behövde tänka, prata med Ville och få gråta.

Så där satt jag med mitt kaffe och med Melissa Horn i öronen och lät det mala. Några rastade sina hundar där långt borta i horisonten. Det kändes nästan som i en film, men det här är mitt liv.

Jag har behov av att uttrycka mina känslor på något kreativt sett, får ibland en känsla av att jag vill måla en stor jävla tavla. Sitta där på golvet med den och måla så jag känner. Jag hatade bild i skolan och är inte bra på det, därför är det intressant att jag känner som jag gör.

Musiken ligger mig varmt och hjärtat, så jag funderar även om jag skulle skriva små text rader i min fina bok jag fått av C och kanske tillslut knåpa ihop det till en låt.

Jag behöver något förlösande. Vi får se, vad det blir.

Har jag kommit till en ny fas nu?!

 

 

Nu blir det en dusch!

Puss och Kram