pernillastankar

När jag och Magnus ligger inne på förlossningen och väntar på att den ska dra igång och väntar på att få se vårt andra barn. Hinner vi prata om allt mellan himmel och jord, ska vi ha en egen grav till honom, ska vi döpa honom...mm saker som man inte ska behöva prata om på förlossningen. Vi hade inget val, vi var tvungna. Vi ville inte känna att vi ångra oss, så allt vi har gjort har varit genom tänkt, inte över analyserat men genomtänkt. Vi hade EN dag på oss att hålla i Ville, pussa honom, en dag att se honom på riktigt. Denna dagen var så viktig, den dagen kommer aldrig åter.

Som jag saknar honom!

Jag ser honom och han har det bra. Han är omringad av kärlek, han har en trygg famn. Det är det jag behöver veta, att mitt barn som ryktes ifrån mig har det bra.

Som jag tidigare skrivit gällande Mig och Magnus, så kom vi överrens om på förlossningen att, förlusten av Ville inte skulle få oss att gå åt vars ett håll dsv att skilja oss.

Vi körde stenhårt på det i början och vi pratade mycket om det. "Vi ska bli starkare som par", men efter ca 2,5 månad kände jag att vi började åka åt vars ett hål, mycket ilksa och irritation i luften. Tanken på att, this is it, kom över mig då och då. Inget jag önska men hade det blivit så hade jag fått acceptera det. Fast vi hade det tufft pratade vi ofta om vårt löfte till varandra så vi ville inte bara lägga oss ner och skita i allt, vi ville vara, VI.

Men någonstans hittade vi tillbaka till varandra, vi har nog gjort en tyst kompromiss och möts på halva vägen. Det är inga förändringar jag känner är betungande utan det har format mig till en lite mjukare människa.

Anledningen till att jag kom och tänka på vårt äktenskap är att när jag för en stund sedan torka av bordet efter jag och Samuel hade ätit lunch började jag att tänka på Mannen och det första som slog mig var, jävlar var arg jag hade varit på honom om han inte hade torkat bort denna ketchup fläcken på bordet efter Samuel. En lite vanlig insident här hemma. Men vad är en ketchup fläck på bordet, inget och definitivt inget som ska dela på mig och Mannen.

Vi har trots en för jävlig vinter och vår, en väldigt bra äktenskap.

 

"Ni ska trofast stå vid varandras sida, i glädje och sorg, i ljusa och mörka dagar"

 

Jag älskar dig, Magnus!

 

 

 

Unga och nygifta! I måndags firade vi 7 år som gifta.

 

Puss och Kram