Sedan sist
Hoppsan, nu har tiden sprungit iväg igen men här kommer lite summering:
Onsdagens 25 års mingel, var jättetrevligt, träffad en gammal kompis från tonåren. Trevliga männsikor, goda snittar, god dricka och en nöjd 25-åring en väldigt bra kväll helt enkelt.
MEN
När mannen och Samuel hämtat mig i stan och vi var 2 min från huset säger jag: Kör försiktigt här är ju så mycket rådjur. Det gjorde han också. Jag hann bara säga det sen: PAAANNNGGGG.
Mannen bromsa allt vad han kunde men han hann inte få stopp på bilen. Han hade två alternativ köra på rådjuret eller veja in i träd. Känns hemskt men hade han vejat in i trädet hade vi skadat oss en massa, vi har redan varit med om olycka tillräckligt för i år och för resten av livet också!
Vi trodde inte vi träffade rådjuret så farligt, så vi körde hem för att hämta en påse så vi kunde markera platsen till polisen.
Jäklar vad vår bil såg ut! Vänster ljuspartie och parksensor = Borta, bukla på motorhuven och hela huven var bakåt tryckt några cm. Vi blev väldigt chockade. och körde tillbaka för att ringa polisen och se om vi kunde hitta det stackars rådjuret.
När vi kom till platsen låg den i vägkanten och några snälla männsikor som bor där försökte lugna det livrädd djuret. Vi ringde polisen och de hade redan infon och jägaren bor bara rakt över åkern så han kom på 5 min.
På de 5 min hann livet rinna ut ur rådjuret. Så sorgligt.
För oss kände det fruktansvärt att vi orsakat detta lidandet för djuret men för de boende vid vägen och jägaren var detta "vardagsmat". -Jaja, det är sånt som händer, sa jägaren och kastade in rådjuret i en balja i sin pickup.
Vi somnade 1.30 den natten. Kl ringde 06.00 dagen efter och tröttheten efter denna olyckan sitter i ännu.
Jag är jätte stolt över Mannen som hann tänka, resonera och agera så klokt som han gjorde när han körde bilen i onsdags!
Vår nya pärla står nu på verkstaden för att lagas och bli fin igen, det är bara materiela ting och vi är jätteglada att inte vi skadade oss.
Okej, det känns lite surt, vår fina bil har bara gått 400 mil.
Igår kväll hade Samuels dagis uppvisning, de har kämpat hela vårterminen med sin piratsaga. Barnen har själva kommit på sagan, som de spela upp. De har gjort sina egna kaptenshattar, en papegoja, regnbåge och kommit på sina egna kaptens namn.
Ja, de var så bra gjort! De stora barnen som ska flytta till skolan till hösten, spelade ukulele enligt tradition. som mannen sa
-Nästa år är det Samuels tur att spela ukulele!
Sådana här sammanhang är så känsliga för mig, jag får verkligen kämpa i mot för att inte börja gråta. Jag tror inte att några andra föräldrar hade brytt sig, men när jag känner så som igår, det suger i magen av sorg och ögonen vattnas så vet jag att där och då hade min bäggare kunnat rinna över. Svämmat över!
Jag ville inte det, så det fick bli att svälja och andas. Tänka på något annat, vilket är lättare sagt än gjort.
Samuel fick styra skeppet
Alla små söta barn
Puss och Kram
Pernilla
Onsdagens 25 års mingel, var jättetrevligt, träffad en gammal kompis från tonåren. Trevliga männsikor, goda snittar, god dricka och en nöjd 25-åring en väldigt bra kväll helt enkelt.
MEN
När mannen och Samuel hämtat mig i stan och vi var 2 min från huset säger jag: Kör försiktigt här är ju så mycket rådjur. Det gjorde han också. Jag hann bara säga det sen: PAAANNNGGGG.
Mannen bromsa allt vad han kunde men han hann inte få stopp på bilen. Han hade två alternativ köra på rådjuret eller veja in i träd. Känns hemskt men hade han vejat in i trädet hade vi skadat oss en massa, vi har redan varit med om olycka tillräckligt för i år och för resten av livet också!
Vi trodde inte vi träffade rådjuret så farligt, så vi körde hem för att hämta en påse så vi kunde markera platsen till polisen.
Jäklar vad vår bil såg ut! Vänster ljuspartie och parksensor = Borta, bukla på motorhuven och hela huven var bakåt tryckt några cm. Vi blev väldigt chockade. och körde tillbaka för att ringa polisen och se om vi kunde hitta det stackars rådjuret.
När vi kom till platsen låg den i vägkanten och några snälla männsikor som bor där försökte lugna det livrädd djuret. Vi ringde polisen och de hade redan infon och jägaren bor bara rakt över åkern så han kom på 5 min.
På de 5 min hann livet rinna ut ur rådjuret. Så sorgligt.
För oss kände det fruktansvärt att vi orsakat detta lidandet för djuret men för de boende vid vägen och jägaren var detta "vardagsmat". -Jaja, det är sånt som händer, sa jägaren och kastade in rådjuret i en balja i sin pickup.
Vi somnade 1.30 den natten. Kl ringde 06.00 dagen efter och tröttheten efter denna olyckan sitter i ännu.
Jag är jätte stolt över Mannen som hann tänka, resonera och agera så klokt som han gjorde när han körde bilen i onsdags!
Vår nya pärla står nu på verkstaden för att lagas och bli fin igen, det är bara materiela ting och vi är jätteglada att inte vi skadade oss.
Okej, det känns lite surt, vår fina bil har bara gått 400 mil.
Igår kväll hade Samuels dagis uppvisning, de har kämpat hela vårterminen med sin piratsaga. Barnen har själva kommit på sagan, som de spela upp. De har gjort sina egna kaptenshattar, en papegoja, regnbåge och kommit på sina egna kaptens namn.
Ja, de var så bra gjort! De stora barnen som ska flytta till skolan till hösten, spelade ukulele enligt tradition. som mannen sa
-Nästa år är det Samuels tur att spela ukulele!
Sådana här sammanhang är så känsliga för mig, jag får verkligen kämpa i mot för att inte börja gråta. Jag tror inte att några andra föräldrar hade brytt sig, men när jag känner så som igår, det suger i magen av sorg och ögonen vattnas så vet jag att där och då hade min bäggare kunnat rinna över. Svämmat över!
Jag ville inte det, så det fick bli att svälja och andas. Tänka på något annat, vilket är lättare sagt än gjort.
Samuel fick styra skeppet
Alla små söta barn
Puss och Kram
Pernilla
Kommentarer
Trackback
