pernillastankar

Mamma och jag har kört en hel dag idag. Present inköp inför helgens 18 års fest, väla, lunch, Kulla Gunnarstorps gårdsbutik dvs nu blommor till kyrkogården, kyrkogården och sedan lite valpmys. Sedan körde jag och Samme en favroit i repris, stranden!

Det är så fint på kyrkogården just nu, det luktar så härligt med allt som blommar. Jag finner en inre ro när jag är där, jag hade kunnat gå där och småpysslat flera timmar. Krattat lite, plockat ogräs och få tänka, tänka och tänka.
Det känns som jag åker och hälsar på Ville när jag är där, hans aska ligger där i en vit urna med nalle på, men hans själ är här hemma.Det visar han tydliga tecken på! Senast i morse 05.55 två tydliga smällar i vår byrå i sovrummet.
Jag bara ler och är glad att vår busbebis är där han hör till, hemma i vår familj.
Där Ville ligger är det en askminneslund, alla som ligger där har en lite namnbricka med födelse- och döttsdatum och om man vill får man vara med vid urnsättningen. Jättefint! Där är alltid fina blommor och ovanför stenen med alla brickor är där rader med vasar som kan kan ställa sin bukett i. Nästan som en egen liten grav helt enkelt. Där är också en jättefin granitbänk som jag ibland sätter mig på och får lite sol på näsan. I dag satte vi Liljekonvalj hos Lilleman <3

Tycker du att jag är ofta på kyrkogården, ja, det är jag också! Men det är det ända stället som jag kan göra fint för Ville, plocka bort små löv som fallit på hans namnbricka, eller plocka bort något litet ogräs som växer där hans urna ligger.
Det är det ända jag kan göra för honom. Förstår ni min maktlöshet?
Egentligen skulle jag haft en blivande 3 månadersbebis som jag skulle byta blöja på, ammat, haft rena, fina kläder på, ett litet knyte att tagit hand om.
Vi hade beställt en vagn men istället blev det begravning, namnbricka, urna, blommor och gravljus.

Jag har full förståelse för de som tar till vin, öl, sprit, mat, cigaretter dock inte droger, när det är nere i en djup dal. Vin dövar jävligt bra, men jag vet att hade jag börjat med ett vinglas hit och dit i veckorna, hade jag dels skapat mig ett beroende och sen hade jag skjutit mina problem framför mig. Samma med maten, min natur när jag mår dåligt det är att äta, men med Ville gick inte det, jag tappa aptiten helt! TACK för det, den som bestämde det!
Därför dricker jag enbart vin på helgen, inom rimliga former såklart! Med maten är jag petig. Ibland undar jag hur jag kan hålla ihop eftersom jag inte tillåter mig att släppa tyglarna på något plan förutom känslomässigt.
Jag har blivit stark på många plan.
Känslomässigt släpper jag på allt, jag mår bra av det, mest synd om er andra som tvingas lyssna på det och torka mina tårar. Jag litar på er och att ni säger att nu orkar jag inte mer.

På kvällen när vi kom hem från BB sa jag till mannen: Ett stort jävla glasvin och cigg på detta! Ja, Tack. Väldigt bra sätt för mig att slappna av, dövar!!
Men jag ändrade mig ganska snabbt, nä jag ska inte göra det. Jag har lovat mig själv att jag ska inte ta en ciggarett till mitt glas vin på helgen som jag gjort de senaste åren eller som det så fint heter, feströker, jag ska inte ha det på samvetet inför min nästa graviditet.


Storebror i samtal med Lillebror (ser ni, motersågshjälmen på!)


Inte så tydligt, men Ville får tummen upp av Samuel.
Överst på stenen står det "Störst av allt är kärleken" för precis så är det.


Puss och Kram

Pernilla