pernillastankar

                     

                      Tacos, dock blev det mjölk till

 

Som vanligt gick vi en promend med våra hundar efter vi hade ätit middag och Samuel har massa tankar som han del ger oss. Idag var det stjärnklart och då sa jag ser du den stjärnan som lyser så skarpt? Där är Ville. Samuel säger då, Hejhej lillebror och så tar han upp sin lilla ficklampa och lyser mot stjärnan och säger -Nu ser jag honom, mamma! Han sitter där med sina vingar!

Ibland gråter jag när Samuel säger dessa fina saker men idag blev jag glad, för minnet av Ville finns kvar hos Samuel.

I ungefär en vecka nu har Samuel varit väldigt harmonisk, glad. Undra vad vi familjen har gjort annorlunda för att äntligen få denna glada kille tillbaka?! Sömn, uppmärksamhet, godare mat, bättre föräldrar?! Jag är överlycklig att han är tillbaka! Vi märker också att han helt plötsligt har lärt sig så mycket bla mer förståelse av matematiken, börjat spela svårare brädspel, skriva sitt namn själv på datan och nästan Magnus namn (pappa är lite viktigare än mamma, hihihihi). Sen har han växt på längden igen och fötterna. Jag måste mäta han i morgon och jag vet att han har stl 33 i vissa skor andra 32.

Jag förstår att det har hänt endel i den lilla kroppen den sista tiden, därav det tråkiga humöret, kanske?!

Vem vet?! Malmö Högskola kanske?

 

Puss och Kram