pernillastankar

Hela dagen har gått åt att vila bort den där dumma migrän. Så eftermiddags tog jag mod till mig och gick en sväng med hundarna, riktigt härligt! När jag har migrän, kan jag inte äta någotting, för det är precis som det blir bättre just när jag äter och slår huvudvärken till och blir ännu värre och jag blir illamående. Så energin har legat på sparlågan hela dagen. Därav unnade jag mig Twilight maraton, åh jag är verkligen lite kär i de filmerna <3 inte i Edward, som många andra utan i Edward och Bellas kärlek.

 

 

Nu ska jag börja på del 3, passa på medans mannen kollar hockey på tv! Fast han gillar Twilight han med, han gillar dock inte att se samma film flera gånger. OJ, vad vi är olika där!!

 

Jag fick ett jättefint meddelande på Facebook idag av en vän som växt upp i Lerberget precis som jag: Hennes pojke (är 2 år äldre än Samuel, om jag minns rätt) hade endel tankar om döden och att barn kunde dö, hon berättade om Ville för sin son. Han ville sedan åka till kyrkogården och tända ljus för honom. Så det har gjort det idag <3!

TACK, Emma att du berättade det för mig, och du är modig som pratar om döden med ditt barn. Jag blir otroligt rörd över detta, det värmer så mitt hjärta!

Detta är precis så som jag vill att det ska bli: Ville ska bli en "förebild", med det menar jag att vi ska alla prata om honom, visa hans grav och för den som vill får gärna se de fina fotona på honom. Allt detta bekräftar att Ville har funnits, vilket fortfarande är viktigt för mig.

En historia som denna gör Ville levande!

 

Puss och Kram