Kuratorn och tankar
Jag har inte varit hos kuratorn sedan i augusti, varför? Hon har nämligen ställt in 2 besök som varit inbokade.
Jag har svårt att sätt ord på vad jag känner inför det. Jag tycker att jag hanterar sorgen på ett bra sätt, men ändå tycker jag att det är bra att upprätt hålla en kontakt för jag vet aldrig säkert om det kommer komma en djup dal i framtiden. Då behöver jag mest troligen min kurator.
Sen har vi ju den där Novagruppen jag skrivit om tidigare. Jag vet i fan, alltså! Behöver jag älta? Mår jag bättre av att sitta i den gruppen och den väldigt deprimerande miljön?! Jag är lite tveksam.
Vi vill inte älta, vi pratar om Ville varje dag, han är inte undanplockat och kommer ALDRIG bli det, han är vårt andra barn. Vi vill framåt, vi vill bli gravida nu, vi vill ge Samuel ett syskon till.
Hjälper det att älta, Ville kommer inte tillbaka även fast vi ältar!
Igår när jag hämtade Samuel på förskolan, sitter han och klipper ut leksaker ur leksakskatalogen (juklappslistor, ja visst!) tillsammans med en pojke från andra avdelningen, då frågar pojken från ingenstans: vad dog er bebis av?
Jag förklarar för honom och jag ser hur han suger åt sig all info han får. Sen säger han att Samuel inte är storebror, men jag förklara för honom att det är han visst, fast han är storebror till en Ängel.
Jag berättar att lillebror heter, Ville och att han är en liten Ängel i himlen. Då blir han helt tyst och tittar på mig och säger: Där är vår hund också och min gammelfarmor. Så ler han upp och säger, då kan de leka med er Ville.
ÅHHH, jag blev så varm i hjärtat! Djupa tankar av en 5-åring en tisdagseftermiddag i oktober 2012.
Förstår ni nu varför jag älskar barn!?
Puss och Kram
Pernilla
Kommentarer
Postat av: Caroline
Såklart, jag älskar mina elefanter =)
Fantastisak ungar.. hä'rligt att du träffade en så fin kille på dagis som gjorde din eftermiddag <3
Svar:
Pernilla
Trackback
