pernillastankar

Har hon tid nu tänker ni? 

Nä, det har jag inte och trött som f*n är jag också. Ögonen är så små och det känns som jag två 5 liters påsar under varje öga. Men det är värt det!!

Jag har gått från att jobba 75% till studera 120%, allt är så nytt så jag hoppas jag kommer in i det snart.

Det lilla jag har sätt av Malmö, gillar jag verkligen! Storstad, puls, olika människor, SPÄNNANDE!!!

Fick ett stort packet från CDON idag, massa litteratur...

 

 

 

Nu är jag riktig student, med multikortet i högast hugg, och ja, väskan är med till Malmö varje dag. Känns bra och det jag kände tidigare inför att använda väskan är inte bortblåst men det har blekts. Så som det ska göras enligt min kurator och Änglamamma L.

Vi var på föräldrarmöte igår på Samuels dagis och jag fick en så fin kommentar av en förälder: Det lyser så om dig, du har verkligen förändrats och vuxit så otroligt mycket som person!

Wow.......det kändes väldigt bra att höra det men tufft att det krävdes att jag skulle förlora min Ville för att jag skulle ta tag i mig själv.

Jag har försökt att beskriva för er hur ofta jag tänker på att jag vill bli gravid, dsv 24/7. Väldigt jobbigt, allt har kretsat kring äl mm vad jag än har gjort har jag direkt börjat att tänka på det. Så i tisdags efter jag och Emma hade tränat och jag var själv i bilen på väg hem kom jag på att, jag har inte tänkte en ända gång sedan i lördags på äl, graviditet. Det bara slog mig, nä minnsann, det har jag inte! Jag har inte haft tid, min hjärna har tvingats att tänka på annat, min hjärna har jobbat, den har inte gått på autopilot! Jag har gjort det där jag tjatat om, tillfälligt glömt bort detta stora, väldigt viktiga för mig. Känns märkligt, men skönt. Snälla låt det bli såhär ett tag framöver, så tror jag att min kropp börjar funger som den ska. Jag tror på den, min kropp!

Sen måste jag ge mig själv en klapp på axlen! Träningen går väldigt bra, så som jag vill ha det. Sen vet jag inte med vikten, men det är bara en siffa, som jag dock tycker är aldelles för hög, jag kan inte mäta mig med den. Maten funkar jättebra, det har den gjort sedan innan jag blev gravid med Villisen, även fast det slank ner några fler Marabou apelsinkrokant.

 

I måndags när jag skulle lämna av Emma efter träningen, så satt vi kvar i bilen och prata i någon minut om Ville, de bort precis vid kyrkan i Höganäs, från ingenstans ringer kyrkoklockan en gång kl 20.30. Vi tittar båda på varandra och säger: hörde du det?

Sen precis efter släcks deras lampa utan för deras port, men inte lamporna utanför de andra portarna, dessa lamporna kan ingen tända eller släcka utan de görs med automatik vid skymning. Sen pang så tänds lampan igen. Då tittar vi på varandra och säger: Såg du det?

Vi skrattar lite och säger, det där var Ville. Så typiskt honom! Mamma och Moster Emma, jag ser er allt!!!

Så härligt och fint, att vi fick uppleva detta tillsammans, Ville ser nog vad Moster Emma betyder för hans mamma och vill nog på detta vis göra oss ännu thightare.

 

Jag avslutar med denna fina bukett! Plockad med kärlek av Samuel <3

•