pernillastankar

Just det, jag skulle åka till väla och köpa något till mig själv. Det gick inte så bra med det!

Åkte istället och hämta Samuel för en tur till nya öppnade Mio möbler vid väla. Väldigt trevligt och mycket värt att besöka.

Det känns så lyxigt att hämta honom tidigare än 16.00! Det är en konstig känsla att han Samuel på fsk:an, också sitter jag hemma och läser. Men det funkar verkligen inte att ha honom hemma då jag ska läsa. Jag måste bara vänja mig vid att det är så nu, mitt jobb är att läsa. Imorgon är en sådan dag, jag måste läsa, jag hämtar dock honom 13.30.

 

Jag har funderat mycket på min reaktion när vi kom hem dagen efter Villes föddes. Jag var tvungen att veta allt om änglabarn. Google var mitt sätt att få information, jag läste dag som natt. Jag blev beroende av familjeliv.se och deras änglarum. Varje dag under lång tid. Detta håll på en bra bit in på sommaren, sen började behovet av detta att klinga av. Jag började få distans till Villes död och mitt behov av denna typ av information börja bli mättad.

I helgen slank jag in på familjeliv.se och deras änglarum, jag läste lite men det kändes bara konstigt. Känslan av att jag är inte där, jag behöver inte skrika ut min historia. Jag är trygg i rollen som änglamamma, även fast jag önska att jag bara skulle kallas för 2barnsmamma.

Det har börjar komma upp bilder i huvudet igen från förlossningen. Jag är glad att de finns där och att jag inte har valt att förtränga dem. Barnmorska B, som sätter sig brevid mig, håller mig i handen, borstar bort mitt hår med sin hand ifrån ansiktet. Så fint och oerhört betydelsefullt för míg.

En vacker dag kommer jag vara tillbaka på förlossingen och då ska jag föda ett levande och friskt barn eller två!

Då är det bestämt, okej!!

 

Puss och Kram

 

Pernilla