Nyanser av grått
Ja, tyvärr känns det så nu. Grått i själen.
Den härliga fina solen gör sitt bästa för att pigga upp mig och idag har den lyckats. Det har varit en rolig dag i skolan med ny kurs, den sista på detta läsåret sedan är mitt första år redan gjort!
Dagen har till och med bjudit på en del skratt och jag känner hur det värmer i hela kroppen när det verkligen kommer ett skratt från mitt hjärtat.
Det är väldigt mycket jag vill skriva men vet inte riktigt hur jag ska få det ur mig.
Menigar som jag tidiagre bara tyckte var fina från Samuel gör mig så oerhört ledsen: Mamma, jag saknar Ville, eller jag vill inte åka iväg ensam jag vill ha någon med mig.
Det gör så jävla ont och jag kämpar för att inte visa Samuel mina tårar för hans skull, hans axlar är redan tunga som de är. En 4,5 åring ska inte behöva träffa sin lillebror och genast säga farväl eller begrava sin lillebror och vinka till honom när stjärnorna är framme.
Jag är så oerhört ledsen för allt som har hänt de senaste året.
Puss och Kram
Pernilla
Kommentarer
Postat av: Mari
Din son är fantastisk som kan sätta ord på sina känslor, du är en fantastisk mamma både åt Samuel och Ville! Förstår att det är tufft men det är ni med, tuffa och starka och när ni inte orkar vara det så finns vi här för er! Kram❤
Trackback
