pernillastankar

Helgen har bjudigt på lite julklapps inköp, kalas, plugg, julbord, halsont, krupphosta och ett besök på vårdcentralen.

Samuel den stackaren har åkt på sin tredje omgång av virus på en månad. Det började med en förkylning som dagen efter blev krupphosta och slutligen blev andningssvårigheter. Samuel fick ofta andningssvårigheter vid förkylning när han var yngre så jag kände mig väldigt lugn. Men när han själv säger att han blir rädd, då måste jag ta honom på allvar! 

Väl på vc berättade han hela sin livshistoria och vad han önskar sig i julklapp. Skuttade in på provtagningen. 

Ja, han driver med oss! En sådan dramatiker, han är den buskorven! MEN, jag är glad att vi åkte till vc och kollade upp det, mitt mammahjärta sa att jag skulle lyssna på honom. Samuel är så stor nu och kan uttrycka sig på ett tydligare sätt hur han känner och upplever olika situationer. Läkaren förklarade också på ett bra sätt hur viktigt det var att han hostade ordentligt och om han fick upp slem måste han spotta ut det. Det behövde han höra från andra än mig och Magnus!

 

I morse vakande han och var mycket piggare och andningen var fin igen så vi behövde inte ställa in vårt traditionsenliga julbord på Tunneberga. Så gott det var, värt varenda krona!