pernillastankar

Jaaaaaaa, jag klarade hemtentan jag skrev i mitten av januari. Så härligt, vilken känsla! Det firar jag med ett glas vin, såklart ;)

 

Jag är nu på praktik på en förskola i Landskrona och jag har snart avverkat 1 vecka av 4. Det är intressant, givande och lärrorikt. Men det är lite svårt när man inte har fullt ansvar och jag kan inte komma där och bestämma en massa. Jag kan ha åsikter och förslag men det är inte som om jag hade en tjänst där. Svårt att förklara, men visst minns du känslan när du var praktikant på högstadiet. Lite så känns det. Min handledare och det  övriga förskollärarna är väldigt trevliga och sammarbetsvilliga.

Trots att allt är bra ha jag endast en sak i huvudet: snart är det semester! Som vi längtar, iallafall jag och Magnus. Samuel är lite skeptsikt, han ska åka snowracer säger han trots att vi har förklarat att på kvällen går vi det och på dagen då är det skidskola. 

 

Jag har berättat för om min sköldkörtel som är rubbat och att jag fick levaxin för det. Det har nu gått nästan 5 veckor sedan jag började med det och nu känner jag verkligen stora förändringar.

Känslan att vakna på morgon och kunna resa mig upp ur sängen utan att det gör ont över allt är underbar. Jag känner mig inte så labil och hysterisk och hormonerna hoppas jag sköter sig. Känns så iallafall. Jag är inte alls så trött som tidiagre och min hjärndimma är helt borta, ingen seg kola in min hjärna mer!

Jag tänker ofta när jag tar min medicin att så mycket bättre jag mår nu och hur mycket min sköldkörtel har påverkat mig innan och under väldigt lång tid. 

 Det känns som jag verkligen är på god väg tillbaka igen! Min tacksamhet till Överläkare K.S är obeskrivligt.

 

Om en stund ska lilleman i sängen, jag och mannen ska äta lite tapas och se på lite fotboll. Jag ska anstänga mig till max för att inte somna i soffan efter en hel dag på en förskola men en ljudnivå jag inte är van vid.

 

Puss och Kram