pernillastankar

Nytt år, ny almenacka eller hur?

Trots att vi har haft ett oförglömligt och sorgligt 2012, så har det gått otroligt fort. Jag tycker inte det var så länge sedan jag satt med 2012´s almenacka och skrev in födelsedagar mm och nu har jag gjort det samma med 2013´s almenacka. Detta innebär tid för reflektion. Jag fastnade i mars månad av naturliga själ och det var texten "begravningsbyrån 10.00" som jag hängde mig fast vid. Den upplevelsen var, ja vad var den. Svårt att beskriva med ord. 

Det var sorgligt, overkligt och smärtsamt. Sitta och bläddra i en katalog full med massa kistor, allt från en enkel spånskivs kista till en neonrosa med volanger på, men det var längst bak vi blev hänvisade att titta. Där fanns två kistor att välja mellan. Skönt, det signalerar för mig att spädbarnsdöd det sker inte ofta.

Vi väljer kyrka, gravplats, präst, datum och tid. Sen ska vi bläddra igen, välja urna.

Helt overkligt. Det så konstigt, vem bestämde att vi skulle kastas in i detta?

Eftersom begrevningsbyrån ligger nära sjukhuset satt jag och tänkte att han ligger där i kylrummet i huset rakt över vägen, så nära men ändå så långt borta. 

När vi var klara och gick tillbaka till vår bil i riktining mot sjukhuset, tittade jag på det gråa tråkiga sjukhuset och ville gå dit och hämta honom.

Varje gång jag åker till skolan kör bussen förbi det där gråa sjukhuset, det går bra. Kanske borde jag hata sjukhuset, dock känner jag värme och kärlek. Konstigt eller hur!?

Jag har fått distans till Villes bortgång och han har gjort mig starkare-

 

Puss och Kram