Om sanningen ska fram
Bakom "underbart" "härligt" har det väldigt länge gömts mörka tankar, tårar i mängder, stress, sömnsvårigheter, isolering från omvärlden och utmattning. Min tanke var att under sommarlovet skulle detta bli bättre och jag skulle må bra igen. Men det har blivit värre och kurvan har dalat lite lätt sedan innan jul och nu lutar den nästan spik rak ner åt.
Så kan jag och min familj inte ha det, insåg jag för ca 1 vecka sedan. Jag berättade, lättade på mitt hjärta.
Sedan dess har jag varit på vårdcentralen och ska nu få träffa en kbt-teraput, en människa som ska lära mig tänka annorlunda när demonerna kommer. Kan hon lära mig leva igen?
Jag vill bara börja leva igen, jag vill kunna le ett äkta leende, jag vill kunna känna glädje.
Jag måste även sänka mina krav på mig själv och prioritera om.
Om jag ska kunna må bra igen, måste mitt fokus ligga där och inte på att: bli gravid (även om önskan är obeskrivlig), plugga en massa, vara check och glad, snygg, träna mer, ha ett välstädat hem.
Jag ska istället: leva i nuet och prioritera min familj, umgås med fler vänner (nära och nya) och försöka känna glädje.
När jag var i tonåren läste jag alltid horoskop men med tiden och efter Villes bortgång har jag enbart upplevt det som strunt! Jag menar att kan det verkligen finnas onaturliga saker som kan påverka hur jag är som person och om det nu gör det så undrar jag vad det jävlen tänkte den 3 mars 2012!
Precis innan vi for till Torekov bröt jag ihop hos mina föräldrar och medgav min situation och det var så skönt att då få åka till en campingplats och vara lite anonym. På vägen dit köpte jag en skvallertidning, jag läste blad efter blad men i vanlig ordning hoppade jag över horoskopen. Men jag lockades dit ändå:
Fiskarna
Säg som det är (det står till och med det med feta bokstäver!)
Nu hoppas du på andras peppning i en tuff situation och då gäller det att vara tydlig och prata klarspråk med de inblandade. Våga be om precis det du behöver.
Du lyckas med: Närliggande mål.
Undvik: Negativt tänkande.
Där satt den, eller vad säger ni!?
Det är det jag måste, tala i klar språk: jag behöver se er mer mina vänner, det behöver inte vara så avancerat och förbokat en massa innan. Ringa och höra om vi ska ta en kaffe i Höganäs eller what ever. Jag behöver komma ut från denna hålan och vara bland folk.
Jag tror aldrig jag har sagt det men när jag umgås med er glömmer jag allt det jobbiga för tillfället och kan faktiskt le. Ni ger mig energi och jag behöver er!
Puss och Kram
Pernilla
Kommentarer
Postat av: Mormor
Och vi finns här för dig/er - alltid
Kram
Postat av: Cissi
Huset i Häsaelby är alltid öppet;) Kom själv eller med hela familjen;) Massa massa kramar
Postat av: Sara
Du är såklart också alltid välkommen till Oslo! Ta med dig Madde och kom hit i höst! :)
Trackback
