pernillastankar

Vi Har haft ännu en rolig helg. Vi har hunnit med att umgås med varandra, varit på middag hos fina vänner, tränat, varit ut i solen mm.

Detta gör att vi är fulla av energi för kommande vecka. Känslomässigt har jag varit stabil några dagar, dynamiken i familjen går mig otrolig positiv boost. 

Den kommande veckan är det mycket galej, kul!

Ha en bra söndag!

Pernilla

Inget mer spännande än så. Den stora skillnaden från de sämre dagarna kom jag just på var det var! Det har inte malt i mitt huvud, den där filmen jag talat om endel har inte gått repeat idag.

Skönt och välbehövligt.

Imorgon blir det kylskåps rensning och storhandling, oj vad glammigt! Eller hur!

Men jag tror det blir så, känner att tårarna har nog behövts flöda. Känner mig så mycket lättare! Jag har även varit några gånger på kyrkogården denna veckan och pussar på hans lilla namnbricka, kastat slängpussar till himlen och gått min vanliga runda på kyrkogården. Det är så skönt att vara där, få prata med alla jag vill prata med där. Annorlunda men viktigt för mig.

Nu ska jag lägga fötterna i soffan och kolla film med mannen!

Ta hand om er!

Men denna gången bit jag ihop förmycket, förlänge.

Det var skönt att få skriva om det här och resultatet är att nu i antal dagar mår jag väldigt mycket bättre. 

Jag måste lära mig att inte alltid vara stark och bita ihop och kommunicera mer med min man!

Kommunication, baby!

Och just nu efter den "lyckliga" julen är den jävligt mörk även fast jag anstränger mig att för att det inte ska lysa igenom. Jag vill inte vara till besvär eller att någon ska känna sig obekväm i mitt sällskap. Det innebär inte att jag inte vill prat om Ville eller saknaden, det gör jag gärna för det hjälper mig. Däremot upplever jag själv att jag lätt blir väldigt djup och att många har svårt aft förstå hur jag tänker. Det är då jag önskar att jag kunde öppna upp min hjärna så att ni hade kunnat se och förstå hur min tankegång är, hur många diskussioner jag STÄNDIGT för med mig själv. Även så att ni hade kunnat se vilka bilder jag har i huvudet, filmen som rullas om och om igen. Ljuden, dofterna i näsan. 

Ja, just nu har jag ett jävligt stort håll i mitt hjärta.

Jag saknar honom så enormt mycket, det gör så otroligt ont!

Tårarna tycks aldrig ta slut. 

Jag saknar dig, Älskling,

Visst tänker du på glädje, kärlek, god mat, julklappar mm!

Jag önska att jag kände det samma. Men trots det har julen i det skånska huset varit bra. Eller kanske inte julen isäg men ledigheten. Vi behövde den så ofantligt mycket i detta huset! Samuel behövde paus från skolan och alla krav, Magnus behövde vila från den hetsiga julhandeln, Ossian behövde se sin pappa och jag behövde hjälp med allt här hemma, jag behövde andas och sova! Vi behövde varandra.

Trots det är det förjävligt att besöka kyrkogården på julafton. Att ha en stor jävla fett klump i magen minst två veckor innan jul. Bita ihop, gråta och torka tårar i diskhandduken. Vi fattas honom, min bebis som nu är en pojk!

Helst hade jag velat att fly på semester men killarnas måste få fira jul, hör barndomen till. 

Sen får jag få dagar att andas lite, sen kommer nyår. Nyår, när allt ska vara så otroligt checkt och alla är så otroligt lyckliga! En dag! Kom igen! Resten av året då! Finns så mycket mer som även det är värt att fira.....

Jag vet, allt känns lite bittert! Ja, och så får det lov att vara för det är bara vi vuxna i min närhet som vet att jag tycker att julen är tuff. Mina barn de är lyckligt ovetande och ska så förbli. Jag biter ihop.

Det är en liten del av året jag känner såhär, tänk om världen hade tänkt liknande om resten av året som de bubblar kring jul och nyår..... Så härligt det skulle vara!