pernillastankar

Äntligen!

 

Idag har det varit en bättre dag och livet känns då så mycket bättre. Efter en liten filmpaus efter jobbet, Twilight, visst mår man bättre efter att ha sett en av dessa fantastiska filmer, åkte jag och hämtade Samuel och sen blev det en tur till Mamma och Pappa och gosa lite med de sista 2 vaplarna innan de åker till sina  nya familjer till helgen.

Min favvo är kvar, höger bak eller Texas som han ska heta, som jag har gosat med honom och hans syster Lisen i em. (Okej, där är valparna nu ska titta på inte mitt down town område, hahaha)

 

 

Lotus vill väääällllddddiiiiigggttt gärna ha leksaken Samuel har i sina händer :)

Som ni ser har solen lyst på oss och det behövdes efter 4 dagar med spöregn! Väl hemma blev det en massa hoppande på studsmattan och vi träna på att kämpa, dvs den som tar bollen först vinner. Perfekt lek eftersom Samuel behöver lite mer kämpar glöd och eftersom det är väldigt viktigt att vinna i hans ålder, kämpar han på fint. Det gillar denna mamman!

Sen avslutade vi denna eftermiddagen och kvällen med Allsång på skansen, bra musik, Sean Banan, lyckligt barn och en ännu lyckligare Pernilla.

När vi sitter i soffan och väntar på Sean Banan säger Samuel efter en lång tysntand -Mamma, jag har haft jätteroligt med dig idag!

De orden kändes som det kom rakt ifrån hans hjärta. Jag blev så glad att jag börja gråt. Som ni förstår behövs det inte mycket för att tårarna ska komma.

Såg ni Lahle på Allsången när hon sjung, "some die young", så bra det var! Så vackert att jag börja gråta igen.

 

När jag stod och titta på kortet på Ville i fm, så bara slog det mig igen, så fina han var, så fin. Jag kunde riktigt känna hans kind mot mina fingrar, hans mjuka händer och hans välskapta fötter.

Nu önskar jag bara att få håla honom i min famn och känna på de där goa kinderna igen och pussa honom lite till.

 

Åter till valparna; Det finns en anledning till varför jag inte har fäst mig för mycket vid dem, jag hade inte klarat av att få något stark band till dem och sedan skulle jag ha brytit det bandet också när de var 8 veckor. Det skulle ha gjort för ont.

Men så har jag då, höger bak, Texas som snart ska bli malmöit, hans svans har gått som en propeller när jag har tagit upp honom i min famn. Så har det varit i flera veckor nu, mer än så behövdes det inte för att charma mig.

Det är han som lagt sitt huvud på min vrist på de översta bilderna. Bedårande eller hur!

 

Puss och Kram