pernillastankar

Helgen är påväg mot sitt slut och det är varit en händelserik och rolig helg. Samuel har tråkigt nog haft det tufft med krupphosta på nätterna så vår sömn har tagit mycket stryck, så vi går in i den nya veckan men förlite sömn och lite pirriga i magen. I morgon är det nämligen dags för VFU (praktik) på en förskola i Landskrona. Nervöst..... nya människor, nya intryck och långa dagar. Väldigt lärorikt!

 

Igår kväll var jag, Emma och Cecilia ute på restaurang, käkade god mat, drack goda drinkar och skratta oerhört mycket. En lördag i topp klass!

Just det, jag skulle åka till väla och köpa något till mig själv. Det gick inte så bra med det!

Åkte istället och hämta Samuel för en tur till nya öppnade Mio möbler vid väla. Väldigt trevligt och mycket värt att besöka.

Det känns så lyxigt att hämta honom tidigare än 16.00! Det är en konstig känsla att han Samuel på fsk:an, också sitter jag hemma och läser. Men det funkar verkligen inte att ha honom hemma då jag ska läsa. Jag måste bara vänja mig vid att det är så nu, mitt jobb är att läsa. Imorgon är en sådan dag, jag måste läsa, jag hämtar dock honom 13.30.

 

Jag har funderat mycket på min reaktion när vi kom hem dagen efter Villes föddes. Jag var tvungen att veta allt om änglabarn. Google var mitt sätt att få information, jag läste dag som natt. Jag blev beroende av familjeliv.se och deras änglarum. Varje dag under lång tid. Detta håll på en bra bit in på sommaren, sen började behovet av detta att klinga av. Jag började få distans till Villes död och mitt behov av denna typ av information börja bli mättad.

I helgen slank jag in på familjeliv.se och deras änglarum, jag läste lite men det kändes bara konstigt. Känslan av att jag är inte där, jag behöver inte skrika ut min historia. Jag är trygg i rollen som änglamamma, även fast jag önska att jag bara skulle kallas för 2barnsmamma.

Det har börjar komma upp bilder i huvudet igen från förlossningen. Jag är glad att de finns där och att jag inte har valt att förtränga dem. Barnmorska B, som sätter sig brevid mig, håller mig i handen, borstar bort mitt hår med sin hand ifrån ansiktet. Så fint och oerhört betydelsefullt för míg.

En vacker dag kommer jag vara tillbaka på förlossingen och då ska jag föda ett levande och friskt barn eller två!

Då är det bestämt, okej!!

 

Puss och Kram

 

Pernilla

 

Egentligen skulle jag varit på gymmet idag, men mitt vänsterknä gör lite ont. Dock är det mycket bättre idag så imorgon ska det svettas på gymmet. Jag trodde hela tiden det var mina svarta boots så gjorde att jag fick ont i knäet men sen kom jag på att jag kände av knäet redan i fredags och när jag tänker lite till så körde jag väldigt tungt motstånd på Indoor walking maskinen de sista 2 minuterna i torsdags. Dumt, men vad gör jag inte för att bränna de där extra kalorierna!

De kalorierna har jag fått lida för nu i några dagar.

Istället har jag och Magnus filmkväll, väldigt mysigt. Sällan vi hyr film nu för tiden. Dock är filmen väldigt stressande för mig så jag tittar med ett öga. Samtidigt som jag skriver ut morgondagens pp till föreläsningen.

Jag och Carro hade en bra diskussion om barnuppfostran igår. Du får mig verkligen att öppna upp ögonen, Tack vännen! Oftast är vi föräldrar väldigt tysta när det gäller barnuppfostaran men jag tror att pratat vi oftare med varandra om det kan vi säkert råda varandra. Iallafall mig, jag tänker väldigt enkel spårigt. Det har blivit väldigt mycket: jag ska bara, när Samuel har frågat något. Det har inte känts bra men jag har kommit fram till att när jag hämtat honom på fsk och kommit hem är det bara han och jag som gör något tillsammans. Inte laga mat, vika tvätt mm. Han behöver en gemensam aktivitet då, framför allt en aktivitet där vi föräldrar är aktiva, lyssnar, svara och ställer frågor. När vi satt i bilen på väg hem sa jag att idag ska jag rita när jag kommer hem, vill du vara med?

Klart, han ville det. Han är inte så förtjust i att rita, inte jag i heller så det har vi tränat på nu bägge två. Det hela sluta med att vi ritade Kolmårdens djurpark, med ett högt staket och avslutningsvis skrev jag mitt namn på min teckning och jag föreslog att Samuel också skulle göra det. Nä och en massa frustration, men efter lite hjälp fixa han det! A:t och M:t är det svåra.

Samuel var harmonisk och jag med!

Imorgon är fsk stängd så Magnus har semester, får se vad grabbarna grus hittar på då! Jag ska till skolan!

Samuel tror att fröknarna ska baka äpplepaj i morgon när de har planeringsdag och det ska alla få smaka på torsdag. Intressant och som han hört detta eller det är ett önsketänkande.

 

Puss och Kram

 

När jag stod bland tavelramarna på Ikea kom jag på att jag inget kort på Samuel och Ville tillsammans. Ingen syskonbild.

 

Fan, Fan, Fan!!!!

 

 

 

Efter ett antal timmar på Ikea och Mio möbler har vi kommit fram till att små detaljer gör en del. Nu ska vi sätta tänderna i stora rummet! Följande ska göras: byta tillbaka gardinerna till de vi hade tidigare, byta kuddfodral, nya fräscha blommor, nya ljushållare och med tiden hoppas vi att vi äntligen kan hitta lampa att ha i taket. Vi behöver ljus där så att vi med tiden kanske kan lägga pussel tillsammans eller spela spel i stora rummet. Framför allt så att vi börjar använda rummet igen. Nu bara är rummet där och Samuel har en massa leksaker över hela soffbordet.

Helst hade vi velat målat om, köpt ny soffa och bytat ut vårt hyllsystem mot bla denna fina 

 

 

 

Tjejmiddagen igår var jättetrevlig och kvällen avslutades på dansgolvet i Helsinborg. Jag snålade med mina kalorier och vakande och mådde som en prinsessa :)

Imorgon blir det till att läsa hela dagen och det ska organiseras in anteckningar in i pärmar. Hemtentan närmar sig med stormsteg och det är högtid att repeterad det som varit. Hoppas också på bättre väder så att hundarna vill gå lite längre runda än runt om hörnet på huset.

 

Har ni några höstprojekt?

 

Puss och Kram

 

  

Så var det lördag igen, mysigt! Om en stund ska jag iväg på Me and I party, sen blir det hem ta en dusch och byta om för i kväll blir det tjejmiddag.

En bra lördag helt enkelt!

Jag har lite ångest när det gäller det här med att dricka. Känns fel att hälla i sig sina kalorier, nu när det börjar synas liittteeee på vågen att jag faktiskt har gått ner i vikt, kan jag inte med gott samvete dricka vin. Jag har kämpat många timmar i gymmet, löpstigen och avstått en massa gott för det lilla jag har gått ner.

Jag vet att det man gör en gång är "ingen" gång, men samvetet finns där. Jag blir ingen parykiller för det. Jag kommer säker att dricka vin ikväll, men det är onödigt! Det är ingen belöning att unna mig detta, den bästa belöningen är när vågen visar en mindre sifferkombination än gången tidigare.

 

Förövrigt tycker jag att skolan går bra, det är väldigt intressant och alla jag har träffat på är väldigt trevliga. Som jag skrivit tidigare gillar jag pulsen i Malmö.

 

Jag tycker att livet rullar på och jag lever mitt liv så som jag vill. Ville finns hela tiden i mina tankar och han är hos mig och vägleder mig.

Tänk att det fanns ett liv efter 4/3 2012!

 

Puss och Kram

 

   

 

Att ha tillhörighet till en grupp har alltid varit viktigt för mig och för er flesta andra också, men ingen vill tillhöra novagruppen, jag önskar ingen det.

Jag är glad att vi gick dit och vi ska fullfölja denna terminen, vi har kommit en bra bit på vägen och det märks. Jag har till och med glömt vissa detaljer, som att jag tex fick ryggmärgsbedövning, hur kan jag glömma det, narkosläkaren skällde ju på mig! Minnena bleks.

Det viktigaste minnena finns kvar, bilden av Ville finns på min näthinna, doften av honom i näsan. Tänker jag på honom känner jag doften direkt. Tyngden av Ville mot mot bröst när han låg där nyförlöst och fin. Minnena, det finaste jag har efter mitt lilla hjärta.

Tro nu inte att jag sitter och gråter, jag minns och ler.

När vi körde hem från novagruppen igår kväll kom denna låten på radion:

Jag hörde bara refrängen: Girl on fire!

Kände mig så jävla stark igår.......och lite snygg och pyttelite mindre tjock.

Det var jag, Girl on fire, där satt jag i min lilla passat och sjöng som aldrig förr, This Girl on fire. Starka ord, en stark känsla där och då!

Fick senst idag frågan: Du verkar så lugn, hur blir man det?! De får det obekväma svaret: Jag förlorade mitt ena barn för 6 månader och har lärt mig att inte göra så stor sak av saker och ting. Jag är inte så självkritisk som jag var förr. Jag är den jag är, gör det bästa jag kan utan att överarbeta det. That´s me.

Jag kan säga att majoriteten står och bara tittar på mig men halvöppen mun och vet inte vad de ska svara. Vilket jag förstår, men jag brukar låta det vara tyst ett tag sen brukar jag fråga om det är någon fråga på mitt svar. Jag berättar om min öppenhet, jag bjuder in de som gäster i mitt liv, nu, september 2012.  

 

Tack och God Natt!

 

Puss och Kram

 

Det blir långa dagar nu när jag är iväg så mycket, men jag måste säga att än så länge funkar det jättebra. Jag är inte iväg varje dag och det kompenserar det hela. Dock är jag jättenöjd som klarara av det.

Sen är det väldigt rörigt, jag tycket det är svårt när "inget är rätt eller fel", men snart får jag nog bättre koll på det hela.

 

I morgon är det dax för Novagruppen, som jag tidiagre har nämt. Gruppsamtal med andra som förlorat sitt barn i spädbarnsålder. Hur känns det då?! Jag vet inte, tycker jag har kommit väldigt långt med mitt sorgearbeta. Visst är jag ledsen, men det kommer oftast på kyrkogården när jag är och gör fint där. Det känns skönt och får vara där, att få prata högt till de där uppe, även fast jag vet att de är med mig här hemma, känns det mer naturligt för mig att prata med dem på kyrkogården. Det är befriande.

Så Novagruppen, ja....hoppas att min erfarenhet kan hjälpa någon annan. Men älta Villes död nä, inget för mig! Jag är klar med det!

 

Das war alles

 

 

Puss och Kram

 

 

Fast blå

 

 

 

 

Så nu kan vintern komma när den behagar!

Samuel är tok förkyld och hostig så han och Manne  tittar på film där nere och jag läser om Läroplanen, målstyrning, etik och mångfalden. 

Nu efter några föreläsningar börjar jag fatta! Det har varit mycket flum, men detta känns mer "verkligt" läroplanen ska jag jobba utifrån men att sitta och analysera barnsånger ur ett historisktperspektiv, vad är det för typ av barndom, ålder, kön, vad har detta för förutsättningar mm nä, det var inte min grej. Det kallas att problematisera, vilket jag tror att jag kommer bli expert på efter dessa 3,5 åren!!

 

 

Ha god lördag!! Ikväll blir det Pluras kök

 

Puss och Kram

 

Pernilla

Bara sådär på ett nafs bokade vi en skidsemester. Sälen v 8, wow galet kul med massa folk. Skidåkning, bus, bad, bowling, afterski. Så härligt!!

Känns så overkligt för vi har pratat att åka skidor många gånger de senaste åren, vi hade verkligen bestämt att vi skulle åka skidor i år, men det kom en liten Ville emellan och livet vändes upp och ner. Nu taggar vi för kommande vinter!!

 

En gamla skolkamrat till mig fick barn igår, det känns i mig. Inte så att jag börjar gråta men det gör ont, givetvis är jag jätteglad för hennes skull, jag vet hur fantastiskt det är att få barn, jag ver hur jävla ont det gör att förlora sitt barn. Jag tycker själv att det är okej att jag känner såhär, iallafall ett tag till. För bara några veckor sedan vändes hela mitt liv upp och ner när någon fick barn, då kan jag tycka att det är okej att det just nu bara gör ont.

 

Måste skälla lite på mig själv idag! Hoppa över träningen för att jag var trött...............nä, inte okej! Så imorgon blir det massa läsning och sen direkt till gymmet! Får se om det blir gymmet lördag eller söndag, avgörandet ligger i hur jag ligger till med läsningen på lördag. Nu åker sminket av för nu måste jag sova inför morgondagen.

Sov Gott!!

 

Puss och Kram

 

 

 

 

 

Har hon tid nu tänker ni? 

Nä, det har jag inte och trött som f*n är jag också. Ögonen är så små och det känns som jag två 5 liters påsar under varje öga. Men det är värt det!!

Jag har gått från att jobba 75% till studera 120%, allt är så nytt så jag hoppas jag kommer in i det snart.

Det lilla jag har sätt av Malmö, gillar jag verkligen! Storstad, puls, olika människor, SPÄNNANDE!!!

Fick ett stort packet från CDON idag, massa litteratur...

 

 

 

Nu är jag riktig student, med multikortet i högast hugg, och ja, väskan är med till Malmö varje dag. Känns bra och det jag kände tidigare inför att använda väskan är inte bortblåst men det har blekts. Så som det ska göras enligt min kurator och Änglamamma L.

Vi var på föräldrarmöte igår på Samuels dagis och jag fick en så fin kommentar av en förälder: Det lyser så om dig, du har verkligen förändrats och vuxit så otroligt mycket som person!

Wow.......det kändes väldigt bra att höra det men tufft att det krävdes att jag skulle förlora min Ville för att jag skulle ta tag i mig själv.

Jag har försökt att beskriva för er hur ofta jag tänker på att jag vill bli gravid, dsv 24/7. Väldigt jobbigt, allt har kretsat kring äl mm vad jag än har gjort har jag direkt börjat att tänka på det. Så i tisdags efter jag och Emma hade tränat och jag var själv i bilen på väg hem kom jag på att, jag har inte tänkte en ända gång sedan i lördags på äl, graviditet. Det bara slog mig, nä minnsann, det har jag inte! Jag har inte haft tid, min hjärna har tvingats att tänka på annat, min hjärna har jobbat, den har inte gått på autopilot! Jag har gjort det där jag tjatat om, tillfälligt glömt bort detta stora, väldigt viktiga för mig. Känns märkligt, men skönt. Snälla låt det bli såhär ett tag framöver, så tror jag att min kropp börjar funger som den ska. Jag tror på den, min kropp!

Sen måste jag ge mig själv en klapp på axlen! Träningen går väldigt bra, så som jag vill ha det. Sen vet jag inte med vikten, men det är bara en siffa, som jag dock tycker är aldelles för hög, jag kan inte mäta mig med den. Maten funkar jättebra, det har den gjort sedan innan jag blev gravid med Villisen, även fast det slank ner några fler Marabou apelsinkrokant.

 

I måndags när jag skulle lämna av Emma efter träningen, så satt vi kvar i bilen och prata i någon minut om Ville, de bort precis vid kyrkan i Höganäs, från ingenstans ringer kyrkoklockan en gång kl 20.30. Vi tittar båda på varandra och säger: hörde du det?

Sen precis efter släcks deras lampa utan för deras port, men inte lamporna utanför de andra portarna, dessa lamporna kan ingen tända eller släcka utan de görs med automatik vid skymning. Sen pang så tänds lampan igen. Då tittar vi på varandra och säger: Såg du det?

Vi skrattar lite och säger, det där var Ville. Så typiskt honom! Mamma och Moster Emma, jag ser er allt!!!

Så härligt och fint, att vi fick uppleva detta tillsammans, Ville ser nog vad Moster Emma betyder för hans mamma och vill nog på detta vis göra oss ännu thightare.

 

Jag avslutar med denna fina bukett! Plockad med kärlek av Samuel <3

• 

 

 

Sitter med denna underbara bok.

 

Väldigt intressant, men det är så svårt och veta vad lärarna tycker är viktigt, vad kommer på tentan, varför tänker jag inte som de andra?? Men det är jättekul!!! Föreläsningen i Malmö gick bra men ögonen och huvufet är väldigt trött efter en så tidig morgon.

Nu blir det en tur till Ängelholm för att hämta vår bil på verkstaden!!

Vi hörs ikväll <3

 

Puss och kram

 

Jag är så otroligt trött. Efter körning fram och tillbaka till Malmö, massa ny info på föreläsnigar, MASSA människor på skolan, är jag nu helt slut. Det känns skönt att verkligen känna sig trött i huvudet, det var länge sedan.

Tyvärr känner jag att det går ut över bloggen. Mycket av min dator tid går ut på att leta litteratur, nu ska den bara dimpa ner i min brevlåda så jag kan börja läsa in mig. Man kan säga som så att denna månaden lägger jag 0 kr på kläder och massa på litteratur.

Imorgon ska jag skaffa jojokort så jag kan åka buss och tåg till skolan, det bli för tok för dyrt att köra bil, 15 mil om dagen. Blir till att slå mig fram på skånetrafikens center med alla andra helsingborgare i morgon bitti!

Nu ska jag försöka sova.

 

Sov Gott!

Puss och Kram

 

Jag befinner mig just nu i skoldimman.

Herregud, vad rörigt det är nu i början. Dataid, multikort, schema, litteratur, föreläsning, pendla. Det är väldigt roligt än så länge. Igår eftermiddag kändes det inte lika bra, då hade jag svalt mina tårar både 1 och 2 gånger. Jag vill inte gråta på skolan och tänkte hela tiden, inte nu, inte nu! Jag klarade det också, sedan blev jag indelad i en bra grupp, jag tror verkligen på oss!

Sedan 7.00 har jag letat litteratur, har nu köpt några jag tror är bra och som vi även kommer använda endel.

Idag har jag inte föreläsning förrens kl 15.15 så det ska dammsugas, rastas hundar, beställa tårta till Samuels kalas, packa träningsväskan eftersom jag kör direkt till Friskis efter skolan.

 

För övrig känns idag, som en "annan dag" dsv det känns mycket bättre. Det var lite laddat det där, 6 månader, ett halvt år. Shit, vad tiden går fort!

 

 

Puss och Kram

 

 

Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva. Jag tror ni får står hur det känns, jag har beskrivit det många gånger.  Det är kankse detta som kallas tomhet.

Saknaden är obeskrivlig. Jag vill bara ha Ville hos mig, hålla honom en gång till. Lukta på honom, pussa han på pannan. Jag vill, jag vill

Allt är sådär lite jobbigt igen. Skönt att skola kommer igång nu så jag får annat och tänka på.

Samuel sa något väldigt fint igår kväll, han frågade mig vad jag trodde Ville gjorde i himlen just då, jag sa att jag trodde han busade och hoppa på molnen, du tittar han på mig och säger: Nä, han är en ängel så han flyger.

 

Idag åker vi till kyrkogården och sätter en blomma hos dig och tänder ett ljus bara för dig, min älskade Ville!

Vi älskar dig och ett liv utan dig är enormt tomt!

 

Älskar dig!

Puss och Kram

 

Tack min fd kollegor, nu luktar jag gott igen ;)

 

 

 

 

   

                                                      

Jag hade skrivet ett jättelångt inlägg om hur sorgen känns, hur tomt det är utan Ville, hur mycket jag saknar honom, hur mycket jag behöver Ville.

Det blev så sorgligt.

Började skriva kalasinbjudningar till Samuels kalas och helt utan förvarning kom tårarna. Det är så mycket Ville inte får vara med om, men jag kan inte tänka så, då målar jag in mig själv i en hörna.

Det här blir bra, jag vet det, om några år kommer jag kunna titta tillbaka på denna tiden och förhoppningsvis vara stolt över mig att: du tog dig igenom sorgen efter att du förlorat Ville.

 

NÄ, nog om detta nu!! Nu ska Samuel snart på kalas och jag till gymmet! Här ska tränas för min hälsa, för att bli smal så att jag sen förhoppningsvis kan bli tjock igen :)

 

Puss och Kram