Drottningholms slott
Som ni vet är vi på semester i Stockholm och jag måste säga att huvudstaden visar sig från sin bästa sida!
Solen lyser, trevligt sällskap, bor kanon ( TACK, CISSI!), god mat och god dricka.
Precis så som det ska vara på semester.
Idag har vi varit på Drottningsholms slott och vinkat på Kungen och Drottningen. Nä, men Samuel han har ätit köttbullar som Kungen har rullat. Tror han iallafall!!! Så vacker där är ute, som jag och Cissi kom från till idag, -Så här skulle man bott!! Vackert hus, perfekta rabatter, havet precis vid hustomten.
Så nu har vi och väskan varit på slottet. Såhär mitt i semestern, känns det jättebra att väskan är med. Känns så naturligt att den är med och jag tror att jag nästan har bestämt mig för att väskan det ska med till Malmö Högskola genom min resa framåt i livet.
Inte ska en väska få mig att gråta, nä, in med det positiva och ut med det negativa.
Puss och Kram
Pernilla
Kolmården
Just nu sitter vi på Kolmården och ser på Samme medan han rastar sig själv på en jättttteeeeestor lekplats.
Om en stund blir det akvariet sedan kör vi vidare till Stockholm!
"Nu ska bönerna till stan"
Puss & kram
Pernilla
Om en stund blir det akvariet sedan kör vi vidare till Stockholm!
"Nu ska bönerna till stan"
Puss & kram
Pernilla
Vi fortsätter firandet av sommaren
En skål full med sommar och tårar
Här fixas det en massa inför kommande semester. Herregud med kläder, skor, hygienartiklar man har och som man dagligen använder! Det är så svårt med vädret med, varmt/kallt blött/torrt? Så nu är det packat för alla väder!
Mellan en del ärende och packning fick det bli en glassfika idag igen. Kolla så härligt!
Undertiden vi packar kommer mannen på att vi måste ha en ryggsäck med oss. Jag vet vad han tänker på......
Det var nämligen som så att vi köpte en ryggsäck att ha som skötväska till Ville. Den hade vi som förlossningsväska och den har sedan varit Villes väska, den har följt med på resan efter. På sjukhuset, begravningsbyrån, hos vänner mm. Väskan har sedan legat i min garderob orörd.
När jag skulle på konsert för 2 veckor sedan hade jag ingen väska då stod jag och vela, skulle jag ta den väskan eller inte. Det blev inte! Kändes inte bra!
Nu har jag tagit tjuren i hornen och tagit fram väskan så nu åker den med på semestern. Med allt detta kom det tårar och det gjorde lite ont.
Mannen trösta mig med att då beöver inte vi ha någon skrinda med alla saker när vi är på djurparken. Jo, det är klart, svarar jag. För en skrinda kommer vi behöva ha i framtiden!
Med de orden tittar vi på varandra och ler. Jag torkar mina tårar och fortsätter packa, jag fortsätter framåt.
Förövrigt har det varit en bra dag, som jag sa till Carro, det känns bra att säga att det är bra när det verkligen är det!
The bag!
Nu tar vi väskan och far på semester!
Puss och Kram
Pernilla
2 barnsmammor
Ta dagens väder och lägg sedan till en tight bröllopsklänning!!! Så kändes det när vi gifte oss 9 juli 2005. Hot, hot, hot!!
En dag som den ska jag minnas när det är riktigt kallt ute i januari-februari 2013.
Idag har vi haft besök utav Ängla- och 2 barnsmamman L och hennes alldelse nykläcka lilla L. Så fina de är båda mor och dotter. Det finns inga konstiga frågor oss emellan, vi kan både skratta och gråta tillsammans. Nu förtiden blir det mer skratt än tårar! Vi förstår varandra.
Så idag har jag hållt i lilla L, matat henne, fått se hennes fina ögon och bara myst med detta lilla, lilla fina barn <3
Jag har aldrig varit orolig för att detta skulle vara jobbigt med bebis. Det känns bara fint, ett litet liv.
Jag är jätteglad för alla nyblivna föräldrar och det är inget jag bara säger utan jag menar det. Jag vill inte ta ifrån någon annan dess lycka!! Däremot, som jag tidigare skrivit, kommer det en väldigt stark längtan efter en egen liten bebis. En barnlängtan som är obeskrvligt och väldigt stark.
Ack den som ger sig!!
Fina buketten vi fick av L & L. Likadana rosor hade jag i min brudbukett!! Tack!!
Puss och Kram
Pernilla
Ett stort kliv i livet, ett litet på jorden
Igår gjorde jag något jag längtat efter väldigt länge! Tog mig till Friskis & Svettis och köpte nytt träningskort. Sedan 4 timmar senare åkte jag och Emma dit och körde ett bra pass! När jag är där på gymmet bland alla maskinerna och alla pojkar som leker Hulk Hogan, känner jag mig som hemma. Jag älskar Friskis & Svettis i Höganäs!
Undrar om det inte får bli ett konditionspass ikväll!!!! Så kul är det.
För bara några månader sedan var det en väldigt tung tanke att åka till gymmet, allas blickar, vilka vet, vilka frågar var har du varit har inte sätt dig på länge, vad ska jag svara då??
Idag är detta inget problem för mig, för frågar man mig idag för man ett väldigt rakt och ärligt svar, jag har fått barn men han dog tyvärr i min mage 10 dagar övertiden.
Detta är inte jobbigt för mig att säga men det är det för den som får det svaret! Därför är jag beredd att hjälpa dem på traven!!!
Puss och Kram
Pernilla
Undrar om det inte får bli ett konditionspass ikväll!!!! Så kul är det.
För bara några månader sedan var det en väldigt tung tanke att åka till gymmet, allas blickar, vilka vet, vilka frågar var har du varit har inte sätt dig på länge, vad ska jag svara då??
Idag är detta inget problem för mig, för frågar man mig idag för man ett väldigt rakt och ärligt svar, jag har fått barn men han dog tyvärr i min mage 10 dagar övertiden.
Detta är inte jobbigt för mig att säga men det är det för den som får det svaret! Därför är jag beredd att hjälpa dem på traven!!!
Puss och Kram
Pernilla
Bara du och jag
Efter en lång vecka med sena kvällar, somnade jag som ett litet barn i soffan i fredags kväll. Vi som hade hyrt film och allt! Mannen sa att filmen inte var så bra, så då missade jag inte något!
Som vanligt på lördagsmornarna vaknade jag aldelles förtidig, 6.15! Men så är det när man har en inbyggd väckarklocka i sin kropp.
Väckte mina pojkar vid 8,30 och då fick det bli snabba puckar eftersom Samuel skulle till Morbror/gudfader Ante i Rydebäck och klippa häcken hos honom. Min morgontrötta son var väldigt lättväckt denna dag. Samme packade med sig diverse arbetsredskap, jobbebyxor och jobbeskor och sen var lyckan total!
Medans Samme var hos min storebror passade jag och Mannen på att köra en massa ärende i Höganäs. Skobutiken, jag behövde nya skor (jasså) typ convers. Har kollat in Sveas skor, oj så fina......
Pernillas skor!!!! Sen gick vi till en nyöppnad inrednings- och barnklädes butik. Mycket trevlig butik, dit åker vi igen! Där blev det nya handdukar och ett nytt lakan. Spännande och se på kvaliten. Så vuxet!
En liten body med verktyg på fick det att hugga till lite i magen. Där och då gjorde sig sorgen påmind och när det blir så påtagligt så inser jag, att därhär gör väldigt ont.
Vi gav inte upp och åkte hem, utan det blev en tur till City Gross för lite mat. En sen lunch med tankar om vår Ville.
Senare på eftermiddagen kom Mannens kollegor hit för grillning. Trevligt sällskap och god maten sen stupade vi soffan efter en intensiv men väldigt bra dag.
Självklart saknade vi Samme otroligt mycket när han var hos min bror, men jag vet att han hade det bra när han var där och då kan jag slappna av och njuta bara av mannen.
Bara att åka till skoaffären tillsammans och mannen tittade bara på mig och mina fina skor. Inte en massa nej, gör inte så, vi är snart klara!! Nä, vi vet att vi inte är ensamma om detta!
Det är nyttigt för vårat förhållande att bara umgås jag och Mannen. Kändes fint på något obeskrivligt sätt.
Efter en massa minus med sömnen tog vi igen det idag. Kl 9.45 väckte jag pojkarna. Sen har vi fixat i trädgården hela dagen. Inte vår grej men varje gång vi är klara säger vi -åh så fint det blev! Synd att vi inte tar tag i det lite oftare.
Söndag, vilket innebär våra vanliga bestyr. Kyrkogården. Idag var tanken att bara tända ljus, pussa på namnbrickan, stenen mm men idag var det väldigt viktigt för Samuel att Ville skulle ha en blomma. Så den fina storebrodern han är valde han bukett själv. En bukett med rött, orange, rosa och grönt.
Jag blir väldigt glad när han tar intiativet till vad vi ska göra på kyrkogården. Han vill nämligen inte alltid dit, vilket kan göra ganska ont i mig, men om jag vänder på det tyckte jag att det var väldigt kusligt att vara på kyrkogården när jag var liten. Jag kände saker redan då, antaligen därför jag har varit rädd för döden.
Vill Samme köpa blomma till lillebror, då köper vi blomma! Idag blev det krattning och plockning av gamla blommor, ja då springer han själv och hämta alla grejor vi behöver. Har skrivit det innan och gör det igen: Känns så jävla FEL!! Där går vi på kyrkogården och alla vi möter är gamla människor.
Idag hade jag på mig en sommarklänning och mina nya skor när vi var där, och jag tänkte -Detta ska jag komma ihåg till vintern, när det är grått och trist. Kläderna, färgerna och dofterna. Det var väldigt fint.
Dagens kyrkogårds besök var en utav det jobbigaste slaget. Vi bröt inte ihop, men det blir så verkligt när hans namn står där, mitt barn med mitt efternamn. Ville Rosengren Jönsson.
Sedan tog vi en tur till Vikens hamn för en glass och inta roet från havet. I tystnad körde vi hem.
Det är så vi bearbetar det nu.
Väl hemma försvann tystnaden och livet försatte.
Vi har kommit en bra bit på vägen. Frågan är hur lång bit har vi kvar. Finns det något "klar" med sorgen.
Det fanns en tid då jag trodde att livet skulle känns så förjävligt för alltid, då jag inte visst om jag kunde leva utan Ville.
Hemska tankar som får mig att gråta.
Det finns ett imorgon, en framtid.
Framtiden
Puss och Kram
Pernilla
I brevlådan
surfa runt i cybervärlden
Så här ligger jag i sängen och borde sova för minst en timme sedan! Är väldigt trött, kan inte slappna av! Passar därför på att kolla in smink på olika siter. Oj, så kul! Använder ni concealer? Något bra ni kan rekommendera? Jag vill handla så mycket. Det är kul med smink.
Nu ska jag försöka sova!
Puss och kram
Pernilla
Nu ska jag försöka sova!
Puss och kram
Pernilla
Vilket gapande!
Jag och Samuel utnyttjar våra lediga eftermiddagar på det bästa sättet. Gör lite vad vi känner för. Fikar ut, leker, bygger och vilar däremellan. Jag försöker ta vara på denna tiden så bra som möjligt, lite som när jag var mammaledig med honom. Leva och njuta. Tror dock att jag njuter utav det på ett helt annat plan nu än för 5 år sedan. Nä, jag njuter inte av att vara sjukskriven, men jag njuter av min son och att vi trots en stor förlust kan ha roligt tillsammans.
Min ögonsten,, mitt allt!!!
Varje eftermiddag leker vi Gladiatorerna på studsmattan. Låter våldsamt eller hur........men när man är gladiator slås man inte utan man ska klara en utmaning. Just nu handlar det om att spänna sig och se stark ut :) och sen kasta boll och försöka göra mål på varandra. Som gladiator får man också vråla så högt man bara kan när jag säger -Gladiatorn redo??!! -Är Samme redo???!!!!
Visst har ni en bild i huvudet nu!!!!
Under tiden kör jag höga ben övningar och springer runt som en galning på studsmattan. Samuel tycker det är superkul och han märker inte av min hemliga träning!
Är det detta som kallas superwomen dsv leka med barnet samtidigt som man tränar!!
Så hörs det ett himla gapande när du är i Ingelsträde, sä är det bara jag och Samme som leker gladiatorerna!
Men kul har vi!
KalsongKalle!
Högt där uppe bland molnen är Ville, Mamma! Ta foto på honom!!
Ibland säger Samuel saker som är så otroligt vackra och detta vara bara en utav dem!
Jag blir väldigt sentimental när han säger så fina saker, det får mig att börja fundera. Alltid kommer jag fram till samma sak, det är tomt och jag saknar Ville så oerhört mycket. Jag är jätteglad att jag "ser" honom och att han är här hos oss. Igår efter middagen stod jag i köket och diska, då tänds spisen och alla plattor börja lysa rött. Jag stod precis och tänkte på Ville.
Tror det var någon som sa -Hej, mamma! :)
Från gladiatorerna till det djupa
Puss och Kram
Pernilla
Bus på hög nivå
När katten har gått dansar mössen på bordet..
Onsdag 17 Juli
Juli månad och jag fryser! Det är helt ok att det inte är strålande sol, men det är ju höst i vinden. Vi får alla hålla tummarna är vädret blir lite bättre.
Igår kväll var jag ute i Helsingborg med min vän J och åt en väldigt god middag. Härligt att kunna sitta ner och prata i lugn och ro och lösa lite världsproblem. En helt vanlig måndag som piffades till!
Eftersom jag tycker måndagar oftast är ganska pestiga, var detta ett bra sätt att göra måndagen till en rolig dag.
Sedan jag förlorade Ville ha mitt sociala liv blivit väldigt viktigt för mig. Jag har insett ett vänner är en viktig del av livet. Jag har åter igen blivit den social tjejen jag var för sisådär 15 år sedan.
Det sägs att man "blir klokare med åren" och jag kan inget annat än hålla med. Sen innebär det inte att man måste sitta hemma i lugnets vrå och att det trygga alltid är det rätta. För mig är det att jag ska leva mitt liv på det sättet jag vill och det är bara jag själv som kan ändra på saker jag inte är nöjd med.
Tänk att det krävdes en knäpp på näsan, nä, en stor smäll i ansiktet för att jag skulle vakna upp. Vi pratade just om detta idag på jobbet, andra som har varit med om tragiska händelser och hur de har förändrats. Jag höll mig ganksa tyst när de andra prata, för det är intressant och höra hur de tänker och tolkar saker. Även om vi inte kom in på Ville så kändes det som ett väldigt fint samtal och det gjorde mig väldigt varm i hjärtat, att det "vågar" prata om detta inför mig. Blir väldigt glad när jag tänker på det.
Ingen har sagt det men jag förstår att det hela tiden har funnits en rädsla för att jag skulle bryta ihop. Jag vet inte om jag nämt detta innan, men första gången jag provade att börja jobba, så kände jag mig så utanför. Jag sa till min kollega L att -Det känns som vi är en vargflock och jag är en av unghundarna som ska lämna flocken.
Alla tassade på tå vid mig, ville inte komma förnära, undvek mig. Men jag såg och jag hörde.
När jag nu sitter här och skriver detta inser jag ännu en gång, så långt jag kommit på vägen. Tänka att jag fixar allt det jag gör nu på jobbet. Jag svara i telefonen, vilket för mig var helt omöjligt för bara 2 månader sedan. Jag sitter på min stol igen, vilket gjorde jävligt ont en ganska lång tid efter jag börjat jobba. Jag agerar istället för studerar.
Samtidigt som jag sitter här och klappar mig själv på axlen finns det en liten rädsla för att backa ett eller två steg.
Kanske kommer något när jag inser att jag ska sluta på jobbet i slutet av augusti.
Jag lämnar det trygga och hoppar rakt ut i det okända.
Hopp, hopp....
Puss och Kram
Pernilla
Spontan kommentar
Mamma, vi får nog börja med vantar igen!
Inte bara vi vuxna som tycker det är kallt i juli!
Inte bara vi vuxna som tycker det är kallt i juli!
Inbjudan
Idag fick jag och Mannen en inbjudan till Nova gruppen, en föräldrargrupp för de som förlorat sitt barn under graviditet, förlossning eller under neonatal tiden. Jag blev tillfrågad sist jag var hos kuratorn om jag var intresserad av detta. Där och då kändes det som den gruppen kanske kunde vara en hjälp på vägen, men nu ett par veckor senare känner jag att det måste jag fundera på lite...
Det som får mig att tveka är att jag känner att jag kommit in i ett bra tänk, lite mer flyt i livet. För tillfället känns det bättre, jag tror att jag har tagit ännu ett steg mot rätt riktning. Ville finns alltid i mina tankar, men det mest smärtsamma är bort om det är för alltid eller inte får framtiden utvisa.
Som jag skrivit några gånger tidigare har vi känt att vi måste välja våra val nog och nu kom jag till ett sådant val igen. Jag är rädd att Nova gruppen river upp djupa sår som nu har börjat att läka.
Svårt.
Det är inte dags förrens i september så vi har tid att fundera. Jag ska ta denna diskussionen med min kurator när jag ska dit nästa gång. Känner jag mig själv rätt, kommer jag fundera på detta fram tills dess.
Jag har hört andra som har pratat positivt om nova gruppen, så ja, en funderare får det bli.
Puss och Kram
Pernilla
Helgen
I fredags var det då äntligen dags för Melissa Horn konserten. Oj så skoj vi hade det, oj så mycket vin vi drack!
Emma, jag och Wiehe!
Min storebror och mina två svägerskor.
Vilken kväll, rolig men lördagen mådde jag, ja som jag förtjäna! Tur det inte är så ofta man festar till det såhär.
Detta är första gången sen jag förlora min Ville som jag kände att jag våga släppa loss. Det kändes bra men ångesten kom som ett brev på posten igår. Inte för att jag hade roligt utan för att jag drack.
Igår eftermiddag blev det en runda på väla, men div inköp och klippning av Samuels hår. Så fin han är min blivande 5 åring!
Idag har vi kört en heldag med trädgårdsarbeta. Ganska ro ingivande och fint blev det också. Vid tre åkte vi till kyrkogården och tände ljus hos Ville och Samuel satte en ny fin bukett hos honom, -nu är jag hos min lillebror! Dessa ord får mig ibland att heja till och inse vad vi har varit med om. Ville är väldigt saknad av oss alla!
Som vanligt gick vi vår runda på kyrkogården och Samuel skuttar runt där som om det vore på en lekplats, vardagsmat.
Imorgon är det åter igen måndag och min semester närmar sig med stormsteg. Det ska bli riktigt härligt och kul att åka på en lite längre resa med mina pojkar. Nu ska vi klicka in något boende till vår första stopp på vår roadtrip!
Puss och Kram
Pernilla
Home work
Efter en hel dag med trädgårds arbete är det nu dags för nästa arbete! I kväll är det dags för summering av helgen. Ojj håll i hatten!
Magnus och Pernilla
När jag och Magnus ligger inne på förlossningen och väntar på att den ska dra igång och väntar på att få se vårt andra barn. Hinner vi prata om allt mellan himmel och jord, ska vi ha en egen grav till honom, ska vi döpa honom...mm saker som man inte ska behöva prata om på förlossningen. Vi hade inget val, vi var tvungna. Vi ville inte känna att vi ångra oss, så allt vi har gjort har varit genom tänkt, inte över analyserat men genomtänkt. Vi hade EN dag på oss att hålla i Ville, pussa honom, en dag att se honom på riktigt. Denna dagen var så viktig, den dagen kommer aldrig åter.
Som jag saknar honom!
Jag ser honom och han har det bra. Han är omringad av kärlek, han har en trygg famn. Det är det jag behöver veta, att mitt barn som ryktes ifrån mig har det bra.
Som jag tidigare skrivit gällande Mig och Magnus, så kom vi överrens om på förlossningen att, förlusten av Ville inte skulle få oss att gå åt vars ett håll dsv att skilja oss.
Vi körde stenhårt på det i början och vi pratade mycket om det. "Vi ska bli starkare som par", men efter ca 2,5 månad kände jag att vi började åka åt vars ett hål, mycket ilksa och irritation i luften. Tanken på att, this is it, kom över mig då och då. Inget jag önska men hade det blivit så hade jag fått acceptera det. Fast vi hade det tufft pratade vi ofta om vårt löfte till varandra så vi ville inte bara lägga oss ner och skita i allt, vi ville vara, VI.
Men någonstans hittade vi tillbaka till varandra, vi har nog gjort en tyst kompromiss och möts på halva vägen. Det är inga förändringar jag känner är betungande utan det har format mig till en lite mjukare människa.
Anledningen till att jag kom och tänka på vårt äktenskap är att när jag för en stund sedan torka av bordet efter jag och Samuel hade ätit lunch började jag att tänka på Mannen och det första som slog mig var, jävlar var arg jag hade varit på honom om han inte hade torkat bort denna ketchup fläcken på bordet efter Samuel. En lite vanlig insident här hemma. Men vad är en ketchup fläck på bordet, inget och definitivt inget som ska dela på mig och Mannen.
Vi har trots en för jävlig vinter och vår, en väldigt bra äktenskap.
"Ni ska trofast stå vid varandras sida, i glädje och sorg, i ljusa och mörka dagar"
Jag älskar dig, Magnus!
Unga och nygifta! I måndags firade vi 7 år som gifta.
Puss och Kram
Pernilla
Jaaaaa jag kom in!
Lite i hemlighet har jag sökt till skola och jag kom in!
Tack mannen och Samuel för den fina blomman!
Just nu suger jobbet all min energi och jag tycker att det är jättesynd att jag inte orkar blogga som jag vill.
Tack mannen och Samuel för den fina blomman!
Just nu suger jobbet all min energi och jag tycker att det är jättesynd att jag inte orkar blogga som jag vill.
Spring för livet
4.26 km på 35 min. Det känns fint de!
Helgen som gått
Nu var det måndag igen men efter en bra helg UTAN söndags ångest så känns det faktiskt okej att det är måndag!
I fredags var jag ledig och jag och Samuel tog det lugnt på förmiddagen dvs han satt och kolla tv och lekte till kl 11!!!!! Vilken jäkla mamma jag är va......................Jag drack för mycket kaffe och gick i pyjamas alldeles förlänga. Så gott och mysigt och jag riktigt njöt av livet. Samme var nöjd och jag var nöjd.
Framåt lunch tog vi bussen till Helsingborg för att träffa Barndomskompisen Johanna för en lunch. Mysigt och vi hade en del att ta igen eftersom det var ett tag sedan vi sågs! Det gör vi om snart igen!
I lördags hade jag en date med Anna det blev närmare bestämt en lunch på Flickorna Lundgren . Vilken lunch, räkmacka och massa koppar kaffe, miljön, utsikten, sällskapet. Härligt helt enkelt! Jag kan avslöja att detta är en av mina oaser i Kullabygden. Det är så lugn atmosfär och man kommer in i det när man är där, lugn. Alla dumma tankar är som bortblåsta när jag sätter min fot i Skäret!
Fina Anna
Hela helgen har vi varit ute sent på kvällarna och njutit av luften, ljuset och sagt till varandra -Detta ska vi tänka på när det är höst och väldigt mörkt.
Samla energi i massor!
Igår var det fantastiskt väder. Mannen jobbade så jag och Samuel körde till stranden. Vi bada båda en massa, det är verkligen skönt i vattnet nu. Sola och bada, som jag älskar det! Sommaren det är min årstid!
Jag har haft så mycket bra tid med Samuel denna helgen. Det märks att min dagsform påverkar honom väldigt mycket, vilket är fel och jag blir så arg på mig själv de dagarna som är riktigt skit, då blir Samuel riktigt odrägllig. Vilket jag bara kan skylla mig själv för, eller kan jag det? Det är väldigt svårt att vara vara en positiv och käck mamma när sorgen gör som mest ont.
Sorgen.
Jag tror att jag har börjat att lära mig att leva med min sorg. Den har på något obeskrivligt sätt format sig annorlunda och det känns som ett litet ro har infunnit sig i kroppen. Ett litet ro. Men jag ropar definitivt inte HEJ för jag vet hur snabbt mina fötter kan slås undan och jag faller som en sten mot marken.
Där emot har det kommit en ny känsla, barnlängtan. Ni vet inte den där åh, vad mysigt med bebis, utan verkligen längtan, när jag tänker på det känner jag en sådan värme och jag ler samtidgt. Kan det vara för jag vet hur underbart det är eller för att mitt inre vill hjälpa mig?!
Tänk på en julkalender, så spännande det var att få öppna en lucka varje dag. Tänk om livet var som en julkalender en lucka för varje år, då skulle jag öppnat några få och tjuvkikat bara för att veta. Jag vill bara veta......Nu ska bara ägglossningen komma igång typ nästa månad, kroppen! Hör du det! Kom igen nu för fan!!
Oj där kom det lite ilska också. Jag har skrivit det innan och skriver det igen!
Tack bloggen för att du finns!
Tack ni som orkar och vill läsa min blogg!
Puss och Kram
Pernilla
3:09 och jag är vaken. Bara drömmer en massa och det gör att jag vaknar och sen ligger här sömnlös!
Äta bör man annars dör man
Jag har åkt runt lite här och var idag, svettats, missat att äta, funderat. Resultatet är huvudvärk och väldigt trött. När ska jag lära mig att inte hoppa över att äta? Det funkar aldrig!
Men i morgon är jag ledig och förhoppningsvis sova lite längre än till kl 5-6. Vi får se.
Jag har också försökt mig på lite nätshopping till mig själv. Nä, det gick inget vidare. Jag vill gå i butiken och känna på kläderna och prova. Så det blev inköp till pojkarna istället. HAHA, mannen du får vänta och se!! Oj. vad spännande!
Mannen jobbar sent idag så min tanke var att jag skulle ut och jogga när han kommer hem om 30 min. Med denna trötta kropp blir det inget av det. FAN....mitt fett beöver röra på sig!
Jag kommit in i en tjockis period. Känner att det dallrar över allt och är väldigt obekväm med det. Trots att jag kämpar på blir det såhär ibland. Nästa vecka kickar jag igång ett nytt tränings schema, lite nytt och inspirerande kanske hjälper lite.
Inte mycket sorg idag, mer saknad.
Puss och Kram
Pernilla
Varför finns det inga svar?
Nu är lilla familjen samlad. Samuel sover och vi pratar igenom dagen.
Jag tänker när jag skriver orden, lilla familjen, det känns så, lilla familjen.................vi är för få, vi fattas en. Det är något som fattas och det känns i hela min kropp. Smärtan som finns där när jag vaknar och som kommer krypandes på kvällen är fruktansvärd.
Tomhet.
Orättvist jänte mot Ville, varför skulle han gå igenom 9 månader och sen inte få komma ut och lära känna oss, lilla familjen. Varför var hans öde, döden? Somnad han bara in lungt och fridfullt eller var det smärtsamt? Varför dog du mitt lilla barn?
Så många frågor men inga svar. Det är tungt att leva med. Det är bitvis svårt att känna glädje men sorgen den finns alltid där. Visa dagar är det väldigt svårt att se att det kommer finnas en framtid, tankar som. Hur ser mitt liv ut om 2 år eller om 5 år, hur relaterar jag till Ville och hans död då? Kommer livet gå vidare, som jag säger jämt?
Fan!
Ibland är jag så jävla trött på detta. Jag känner så mycket och det går upp och ner.
Imorgon är det dax att knyta på skorna och springa igen, ett av de bättre sätten att få ut allt för tillfället, det märks att jag inte gjort det idag.
Bilder från dagens besök på kyrkogården:
Vår fina bukett till Villisen <3
Detta inlägget skulle handla om något helt annat men det tog sig ganska snabbt en annan vändning. 2 ord kan får min hjärna att spinna och då bara bubblar det upp en massa tankar. Det är lite som brainstorming, som man hade på whiteborden i skolan. Ett ord och sen bara skjuter det iväg.
Puss och Kram
Pernilla
I glädje och sorg
Igår föddes det ett lite mirakel, en lillasyster till ett änglabarn <3 Stort Grattis kära L och varmt välkommen till 2 barns mamma klubben! Från det fina till det lite jobbigare;
I dag är det 4 månader sedan Ville föddes och det känns lite extra i magen idag. Strax bär det av till kyrkogårdem för att fira vår lilla gosse.
Grattis Ville på 4 månaders dagen! Vi saknar ig oerhör
Puss och Kram
Pernilla
Var är min sko?
Såhär är det när man har en Golden Retriever i familjen.
Kaffe, Melissa och tanken
Ny månad = 4 månader sedan jag fick hålla och över ösa min yngsta son med kärlek, ännu en månad avklarad av sorgeåret, ett steg mot en graviditet, mindre sjukskriven och mer jobb.
Dagen har gått bättre än jag trodde och jag har ännu en gång överträffat mig själv och fått bekräftat att jag har växt väldigt mycket mentalt. Jag har sagt det innan och säger det igen: jag är stor tjej nu!
Åkt förbi mina föräldrar ikväll för att hämta post och jag fick ett sådant sug efter havet. Jag måste dit nu. Körde till preem och köpte mig en kopp kaffe och en ramlösa sen åkte jag till stranden och satte mig. Jag behövde tänka, prata med Ville och få gråta.
Så där satt jag med mitt kaffe och med Melissa Horn i öronen och lät det mala. Några rastade sina hundar där långt borta i horisonten. Det kändes nästan som i en film, men det här är mitt liv.
Jag har behov av att uttrycka mina känslor på något kreativt sett, får ibland en känsla av att jag vill måla en stor jävla tavla. Sitta där på golvet med den och måla så jag känner. Jag hatade bild i skolan och är inte bra på det, därför är det intressant att jag känner som jag gör.
Musiken ligger mig varmt och hjärtat, så jag funderar även om jag skulle skriva små text rader i min fina bok jag fått av C och kanske tillslut knåpa ihop det till en låt.
Jag behöver något förlösande. Vi får se, vad det blir.
Har jag kommit till en ny fas nu?!
Ser ni det ljusa på havet? Långt där borta är han, Ville och vakar över sin mamma. Det känns så iallafall
Nu blir det en dusch!
Puss och Kram
Pernilla
Mvg
Så var vi åter hemma efter en härlig helg i Kungsbacka. Känns sådär tomt när vi lämnar våra fina vänner och åker hem till verkligheten.
Denna helgen har gjort oss gott. Här kommer lite bilder från helgen:
Lek på den fina lekplatsen i Slottskogen
Samuel och Ella <3
Pappa och son
Imorgon bjuder jag på liter mer läsvärt.
Puss och Kram
Pernilla
